Den välkända svenska riskkapitalisten har återigen förlorat skadeståndsmålet mot staten där han påstår att staten kränkt hans rätt till rättvis rättegång. Stämningen kom efter att han har förlorat en rad skattemål i förvaltningsdomstolarna.
En välkänd svensk riskkapitalist har yrkat att staten ska betala honom 50 000 kronor i ideellt skadestånd jämte ränta på beloppet från den 21 november 2018 till dess full betalning sker. Tingsrätten kom först fram till att riskkapitalisten inte har rätt till ersättning. Nu kommer även Svea hovrätt fram till samma besked.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Motparter
Målet har sin bakgrund i en rad skattetvister som förts vid förvaltningsdomstolarna gällande riskkapitalistens inkomsttaxeringar för åren 2008–2010. I skattetvisterna har Skatteverket och Allmänna ombudet varit riskkapitalistens motparter.
Skatteverket fattade grundbeslut om inkomsttaxering i enlighet med de deklarationer som riskkapitalisten hade lämnat för åren 2008–2010. Efter att tiden för ordinarie omprövning hade gått ut beslutade Skatteverket den 13 december 2012 om eftertaxering för åren 2008–2009 och den 2 september 2014 för året 2010.
Både riskkapitalisten och Allmänna ombudet hos Skatteverket överklagade eftertaxeringsbesluten. Allmänna ombudet överklagade även reservationsvis Skatteverkets tidigare meddelade grundbeslut för taxeringsåren 2008–2010. Överklagandena av Allmänna ombudet inkom den 23 december 2013 för taxeringsåren 2008–2009 och den 23 oktober 2014 för taxeringsåret 2010.
Förvaltningsrättens dom
Förvaltningsrätten meddelade dom. Förvaltningsrättens dom överklagades av bland annat riskkapitalisten som begärde att kammarrätten skulle överpröva Skatteverkets rättidsprövning då han ansåg att Allmänna ombudets överklagande inkommit för sent och borde ha avvisats.
Riskkapitalisten har under processens gång kritiserat det faktum att det är Skatteverket som rätttidsprövar Allmänna ombudets talan inom föreskriven tid. Han menar att det är uppenbart att Skatteverket har en intressekonflikt i saken, är jävig.
Kammarrätten prövade inte särskilt frågan om Allmänna ombudets överklagande kommit in i rätt tid.
Kammarrättens dom innebar att riskkapitalisten upptaxerades avseende alla taxeringsår. Han överklagade domen men Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.
Rätt till rättvis rättegång
Frågorna i det aktuella målet är om riskkapitalisten har rätt till rättvis rättegång enligt regeringsformen har kränkts och om han till följd av den påstådda kränkningen har rätt till ideellt skadestånd. Rättigheten innebär att alla för en domstolsprocess väsentliga frågor måste prövas av en oavhängig och opartisk domstol.
Vad gäller frågan om staten har kränkt riskkapitalistens rätt till en rättvis rättegång konstaterade tingsrätten att den nuvarande ordningen innebär att Skatteverket är den myndighet som prövar om ett överklagande har kommit in i rätt tid. Detta innebär att den högre instansen är bunden av den rättidsprövning som Skatteverket har gjort.
Tingsrätten kom fram till att staten inte har kränkt riskkapitalistens rätt till en rättvis rättegång
Principiella betänkligheter
Hovrätten konstaterar att det reser principiella betänkligheter att i en situation som den nu aktuella, det vill säga när Skatteverket och det allmänna ombudet agerat tillsammans och samordnat, inte tillåta motparten, det vill säga riskkapitalisten, att få den av Skatteverket gjorda rättidsprövningen prövad av domstol.
”Även om den nu rådande ordningen får anses vara problematisk kan det vid en samlad bedömning inte anses att N.Ns rätt till en rättvist genomförd rättegång enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen har blivit kränkt. Vid denna bedömning saknas det anledning för hovrätten att ta ställning till om den påstådda kränkningen hade varit ersättningsgrundande. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras”, skriver hovrätten.
