En kvinna som tidigare varit anställd som föredaragande vid en förvaltningsrätt slutade efter tio år men sökte sedan på nytt en utannonserad tjänst vid domstolen.
Hon nekades anställning men överklagade till Statens överklagandenämnd som beslutade att kvinnan skulle anställas. Hon erbjöds därefter en provanställning som hon tackade nej till.
Kvinnan vände sig till Justitiekanslern och krävde skadestånd på 50 000 kronor. hennes uppfattning redovisas i JK:s beslut:
”Efter överlagandenämdens beslut blev hon kontaktad av förvaltningsrätten som kallade henne till ett personligt möte med lagmannen och chefsadministratören. Vid mötet deltog även en lokal representant för Jusek.Vid mötet erbjöds hon en provanställning. Skälen till detta angavs vara desamma som enligt skriftväxlingen i överklagandenämnden, d v s personliga skäl. På fråga om vad som avsågs med de allvarliga brister som åberopats mot henne fick hon till svar att hon inte skulle få veta vem eller vilka som hade lämnat uppgifter om hennes person. Om kon accepterade erbjudandet om provanställning skulle ett samtal om innehållet i skriftväxlingen hållas, dock utan att röja uppgiftslämnarna.”
I sin begäran till JK hävdade kvinnan bland annat att domstolen i skriftväxlingen med Överklagandenämnden har angett personliga skäl som grund för att inte anställa henne och att detta hade kommunicerats med bland annat övriga sökanden till tjänsten.
Vilka skälen var antyddes endast men uttalades aldrig klart. Skälen till att hon endast erbjöds en provanställning uppgavs vara desamma.
Förutom att kränka henne riskerade förvaltningsrättens förfarande att allvarligt begränsa hennes möjligheter på arbetsmarknaden, uppgav kvinnan.
JK kommer dock fram till att domstolens agerande inte har medfört att kvinnan utsatts för brott. Därav följer att det inte finns förutsättningar att betala ut skadestånd för ideell skada anser JK och avslår anspråket på skadestånd.
