Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Jag möter föräldrar som känner maktlöshet – utan insyn eller möjlighet att vara delaktig för sitt barn”

Civilrätt
Publicerad: 2013-02-13 10:58
Anne Svensson

 

KRÖNIKA – av Anne Svensson, jur.kand, Stance Juristbyrå

 

I vårdnadsmål får jag som jurist ibland förklara innebörden av vårdnaden om ett barn och att denna vårdnad inte alls behöver hänga samman med det faktiska boendet, umgänget eller faktisk omvårdnad om barnet eller barnen.

Det är inte sällan som man i dessa mål får förklara att vårdnaden ”bara” är den juridiska vårdnaden ”om vem som ska skriva på papper vid skolbyten, ansökan om pass och så vidare”. Och detta är i och för sig sant.

Samtidigt finns det en liten obekväm nackdel med att inte vara vårdnadshavare, som sällan aktualiseras, men om så sker – kan medföra stora negativa konsekvenser.

Den lilla nackdelen uppstår om barnen blir föremål för utredning vid socialtjänsten med fråga om eventuellt omhändertagande.

Exempel. En pappa får barn. Han lever inte med barnets mamma. Mamman och familjerätten vid socialtjänsten förklarar att ensam vårdnad för mamman är det bästa. Pappan avsäger sig vårdnaden. Sedan går det några år. Pappan har ibland mer och ibland mindre kontakt med sitt barn.

Relationen till mamman är inte alltid den bästa men pappan känner sig trygg med att barnet har det bra. Så plötsligt en dag får pappan information om att barnet har omhändertagits av socialtjänsten, placerats i ett jourhem och att det nu pågår en utredning rörande eventuellt omhändertagande av barnet enligt LVU.

Pappan kontaktar direkt mamman, men relationen är dålig och situationen är infekterad så mamman berättar ingenting. Pappan kontaktar skola eller dagis och socialtjänst, men får ingen information från dem heller eftersom han inte är vårdnadshavare.

I detta fall är mamman nu som vårdnadshavare direkt part och har full insyn i ärendet samt rätt till offentligt biträde.

Pappan som inte har vårdnad får ingen insyn alls, riskerar att bli helt utestängd och saknar rätt till offentligt biträde. Om ärendet blir ett mål i domstol om omhändertagande av barnet så är pappan inte heller part. Förhandlingen sker bakom stängda dörrar.

Det pappan får göra är nu att stämma mamman och i domstol yrka gemensam vårdnad för att på så vis försöka bli part och få insyn i ärendet/målet rörande eventuellt omhändertagande och placering enligt LVU. 

Detta kan ta tid. Snabbyttrande ska in vilket tar några veckor sedan ska det ske en vårdnadsutredning som tar minst tre månader. En utredning om omhändertagande enligt LVU ska vara klar inom fyra veckor och ett LVU-mål är ett tydligt förtursmål i domstolen.

Och här ser jag alltså ett litet problem. I de fall problemet har aktualiserats så möter jag också ganska frustrerade föräldrar som känner en stor maktlöshet, utan någon insyn eller möjlighet att påverka och vara delaktig som förälder för sitt barn – ett barn som i en sådan situation, högst troligt, har behov av en närvarande och engagerad förälder och ett barn vars bästa juridiken trots allt har att se till och verka för.

 

Anne Svensson

anne.svensson@stance.se


Dela sidan:
Skriv ut:

Taggar:

Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se