Hovrätten gick på samma linje som tingsrätten när man nekade Esa Teittinen ytterligare lidandeersättning för att ha suttit felaktigt dömd för mord och avtjänat drygt åtta år i fängelse. Liksom underinstansen ansåg hovrätten att den ersättning på 9,2 miljoner kronor som redan betalats ut av Justitiekanslern var tillräcklig.
Högsta domstolen beslutar nu att inte pröva skadeståndsfrågan.
I oktober 2010 dömde Svea hovrätt Esa Teittinen till fängelse i 15 år för mord. I mars 2018 beviljade Högsta domstolen resning och i september samma år frikände Svea hovrätt Esa Teittinen från åtalet för mord. Han hade då varit frihetsberövad i sammanlagt åtta år och tre månader.
En dryg vecka senare ansökte Esa Teittinen om ersättning hos Justitiekanslern, JK, med sammanlagt 25 miljoner kronor för lidande, inkomstförlust samt för ett arv han gått miste om på grund av den fällande domen. Justitiekanslern tillerkände dock Esa Teittinen endast ersättning med 8 250 000 kronor för lidande och 1 000 000 kronor för inkomstförlust, varefter han väckte talan mot staten vid Stockholms tingsrätt.
Esa Teittinen yrkade att staten skulle förpliktas betala ytterligare 7 850 000 kronor jämte ränta – totalt alltså cirka 17 miljoner, inklusive det beslutade skadeståndet och grundade i i första hand sitt yrkande på frihetsberövandelagen.
Skälig ersättning redan utgått
Beträffande mannens förstahandsgrund ansåg tingsrätten att han på grund av det lidande som han orsakats till följd av frihetsberövandet visserligen borde tillerkännas lidandeersättning med ett högt belopp. Genom den ersättning som Justitiekanslern beslutade om hade skälig ersättning dock redan utgått, menade rätten.
Beträffande andrahandsgrunden uppgav domstolen att Esa Teittinen inte hade visat att Polis- eller Åklagarmyndigheten gjort sig skyldig till fel eller försummelse i skadeståndslagens mening eller att hans rättigheter enligt Europakonventionen hade kränkts. Något skadestånd enligt 3 kap. 2 eller 4 § skadeståndslagen skulle därmed inte utgå.
Joy Rahman fick 10,2 miljoner
Esa Teittinen överklagade domen till Svea hovrätt som gjorde en liknande bedömning.
I likhet med underinstansen ansåg hovrätten att den ersättning som den skadelidande mannen i hovrättens dom från 2004, som Teittinen pekat på, inte kan utgöra direkt vägledning för nivån på den ersättning som är skälig i Esa Teittinens fall. I det fallet – också medialt uppmärksammat – tillerkändes den felaktigt dömde Joy Rahman ersättning med drygt åtta miljoner kronor, vilket dock höjdes i hovrätten till 10,2 miljoner kronor.
Beträffande det fallet påpekade tingsrätten att ”Förutom längden av respektive frihetsberövandet av [Esa Teittinen och Joy Rahman] är likheterna mellan de två fallen främst att båda männen dömdes för mord med ekonomiska motiv och att frihetsberövandena väckte stor medial uppmärksamhet.”
HD prövar inte
Hovrätten instämde också i att det lidande som Esa Teittinen berättat att han haft på grund av de fel han anser har begåtts av polis och åklagare samt till följd av det påstått förlorade arvet ”inte kan anses vara nödvändiga följder av frihetsberövandet”. Detta lidande kan därför inte ersättas enligt frihetsberövandelagen. Sammantaget instämde hovrätten i underinstansens uppfattning att Esa Teittinen bör tillerkännas lidandeersättning med ett högt belopp, men att så redan skett genom den ersättning JK beslutat om – och överklagandet avslogs.
Nu står det klart att Högsta domstolen inte kommer att pröva frågan om ökad lidandeersättning och att JK:s beslut därmed står fast. (Blendow Lexnova)
