Bolaget överklagade till förvaltningsrätten som konstaterar att det inte finns någon regel i svensk lag enligt vilken ett sådant avdrag kan ske. Vidare konstaterar domstolen att kammarrätten, i ett avgörande från juni 2011, påpekat att skatt inte får tas ut utan stöd i föreskrift och att avsaknaden av en sådan regel medför att avdrag heller inte kan vägras, oavsett om bolaget varit i ond eller god tro.
Förvaltningsrätten hänvisar dock till EU-rätten enligt vilken medlemsstaterna både har rätt och är skyldiga att vägra avdrag i fall av deltagande i eller ond tro beträffande momsbedrägeri. I denna dom grundade sig EU-domstolen inte på någon bestämmelse i mervärdesskattedirektivet, utan istället på direktivets syfte, det allmänna rättsmedvetandet och de allmänna rättsgrundsatser som både direktivet som EU:s primärrätt vilar på.
Förvaltningsrätten menar att det inte kan godtas att individer och företag kan vinna konkurrensmässiga fördelar genom att tillåtas använda EU-rätten i brottsligt syfte. Därför finner domstolen sammantaget att den omständigheten, att bolaget varit i ond tro och att transaktionerna ingått som ett led i momsbedrägerier, innebär att avdrag för ingående moms inte ska medges trots att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om detta i svensk lagstiftning.
Överklagandet avslås således.
