Efter att Skatteverket, SKV, vintern 2014 beslutat att förmånsbeskatta en man för en konferensresa, samt att ta ut skattetillägg, överklagade mannen beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping.
SKV hade tidigare gjort en revision av det bolag där mannen var anställd, och beslutat att resan skulle medföra arbetsgivaravgifter för bolaget.
Mot den bakgrunden skulle även resedeltagarna förmånsbeskattas, menade myndigheten.
Konferens i Frankrike
Vid förvaltningsrätten framhöll mannen att han förväntats delta i den aktuella konferensen – som ägt rum i södra Frankrike och att han utfört arbete för sin arbetsgivare där.
Under konferensen har det förekommit stora inslag av rekreation, nöjen och de populära turist- och semesterorterna Cannes och Port de la Rague har besökts, hävdade SKV.
Myndigheten hade dock beaktat att visst arbete hade utförts under resan, och därför beslutat att beskatta mannen för halva dess värde.
Rekreation får inte överväga nyttan
Domstolen konstaterade att anställda som deltar i en konferensresa i tjänsten i regel inte förmånsbeskattas – även om resan haft vissa inslag av nöje och rekreation. Detta förutsätter dock bland annat att dessa inslag inte har övervägt nyttan för arbetsgivaren.
Det framgick av Skatteverkets utredning att resan varat fredag-måndag, och att hela söndagen tillbringats i Cannes och i Port de la Rague där dykaktiviteter arrangerats.
Mot den bakgrunden fann inte förvaltningsrätten några skäl att frångå SKV:s värdering av förmånen, och mannen skulle alltså beskattas för halva resan. Han skulle också betala skattetillägg.
Skulle varit ledig annars
Mannen överklagade domen till Kammarrätten i Jönköping, där han bland annat hävdade att han inte hade deltagit i några dykaktiviteter, samt att resan ägt rum under en långhelg, när han i normalfallet skulle ha varit ledig.
Kammarrätten konstaterar nu att arbetsinslagen varit till nytta för arbetsgivaren, och i vart fall för [mannen] tett sig som tjänsteutövning.
Med hänsyn till att resan till stor del företagits under tid då mannen normalt är ledig framstår den tid som förefaller ha stått till buds för rekreation inte som anmärkningsvärd.
Domstolen finner därför att förmånsbeskattning inte ska ske, och bifaller överklagandet i den delen.
