Högsta förvaltningsdomstolen anser att en man som är delägare i ett svenskt holdingbolag, via sitt brittiska bolag, är oberoende skattskyldig i Sverige. Domstolen anser att mannen har ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige samt att han har anknytning till Sverige genom sin fritidsbostad.
En man ansökte om ett förhandsbesked av Skatterättsnämnden, SRN, för att få svar på om han från och med den 1 oktober 2019 är begränsat skattskyldig i Sverige. Han är svensk medborgare, men flyttade till Storbritannien 1998. Där var han med och grundade ett bolag som var moderbolag i en koncern. Till en början var han vd och idag äger han och de andra två medgrundarna 18,3 procent var av aktierna.
Startade upp ett svenskt holdingbolag
Mannen flyttade 2011 med sin familj till Sverige för att starta upp ett svenskt holdingbolag som indirekt ägs av bolaget som han var med och startade i Storbritannien. År 2014 flyttade han med sin familj till ett annat EU-land. Fram till 2015 var han vd i det svenska bolaget och makarna hade kvar sin tidigare permanentbostad en tid efter flytten, som de sålde under 2019. Makarna ägde också ett svenskt fåmansföretag som avvecklades före 1 oktober 2019.
Mannen själv ansåg att han numera bara hade en relevant anknytningsfaktor genom det indirekta ägandet i det svenska rörelsedrivande bolaget. Inflytandet genom sin ägardel om 18,3 är dessutom begränsad eftersom de tre grundarna avtalat om att två av dem gemensamt kan driva igenom beslut mot den tredjes vilja. Han framhöll även att han bara bott en kort tid i Sverige och att det vore en begränsning av den fria rörligheten inom EU om obegränsad skattskyldighet bara grundades på det svenska medborgarskapet och uppväxten i Sverige som väsentlig anknytning.
Strider inte mot den fria rörligheten
Skatterättsnämnden kom fram till att mannen var obegränsat skattskyldig i Sverige och att detta inte stred mot den fria rörligheten.
Högsta förvaltningsdomstolen inleder med att mannens indirekta innehav på 18,3 procent i det svenska bolaget talar för att han får anses ha ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige. Den omständigheten att två av de tre grundarna gemensamt kan fatta beslut om holdingbolagets verksamhet mot den tredje personens vilja och att klaganden, i likhet med de andra grundarna, därmed saknar vetorätt i bolaget är, menar domstolen, betydelselöst i sammanhanget. Inte heller kan aktieinnehavet ses som en ren kapitalplacering. Detta mot bakgrund av den roll klaganden har i bolaget och det ansvar han har för koncernens verksamhet.
Väsentlig anknytning
Till detta kommer att det var klaganden som etablerade bolaget i Sverige och som under åren 2012-2015 var verkställande direktör i bolaget.
Klaganden har enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige. Frågan om det föreligger väsentlig anknytning hit ska emellertid avgöras genom en samlad bedömning där alla omständigheter av betydelse ska beaktas.
Han har bott utomlands större delen av sitt vuxna liv. Mellan 1998 och september 2011 bodde han i Storbritannien och sedan september 2015 bor han och hans familj i ett annat land inom EU. Den senaste utlandsvistelsens längd uppgick per den 1 oktober 2019 alltså till fyra år. Dessförinnan hade klaganden bott lika lång tid i Sverige. Ytterligare anknytningsfaktorer som ska beaktas är klagandens svenska medborgarskap och hans innehav av en fritidsfastighet i Sverige där han enligt uppgift vistas varje år, om än högst 72 dagar.
Skatterättsnämndens förhandsbesked fastställs
Högsta förvaltningsdomstolen finner, vid den samlade bedömning som ska göras, att klaganden har väsentlig anknytning till Sverige och att han därmed är obegränsat skattskyldig i Sverige.
När det gäller frågan om konflikten med den fria rörligheten säger domstolen att en förutsättning för att en bestämmelse ska anses utgöra ett hinder för den fria rörligheten är att bestämmelsen medför en negativ särbehandling av en gränsöverskridande transaktion jämfört med ett rent inhemskt fall. Någon sådan negativ särbehandling uppkommer inte i detta fall eftersom klaganden inte behandlas sämre för att han valt att utnyttja den fria rörligheten och flytta till ett annat EU-land jämfört med om han hade bott kvar i Sverige.
Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därmed fastställas. (Blendow Lexnova)
