En kvinna och pappan till hennes son dömdes i hovrätten till fängelse för ekonomiska brott.
I tingsrätten bestämdes påföljden med hänsyn till att kvinnan och barnet levde på skyddat boende, medan hovrätten inte beaktade detta.
Kvinnan överklagade och HD meddelar nu prövningstillstånd.
En kvinna dömdes för näringspenningtvätt sedan hon utfört betalningar och transaktioner koppade till en dåvarande partners verksamhet. Dessa bestod i att hon mottagit pengar, drygt tre miljoner kronor, på sina konton från partnerns skrotkonto. Hennes man var sedan tidigare belagd med näringsförbud och han var i målet tilltalad för grovt bokföringsbrott och överträdelse av näringsförbud.
Tingsrätten ansåg det bevisat att kvinnan medverkat till att omfattande penningbelopp undandragits, vilket innebar att fängelsepresumtion förelåg till följd av gärningarnas höga straffvärde. Hennes personliga förhållanden var emellertid sådana att annan påföljd om möjligt ska sökas. Hon levde på skyddat boende sedan en längre tid och en fängelsepåföljd kunde för henne vara äventyrlig. Tingsrätten fann därför att hon kunde dömas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.
Har en son med dömde ex-partnern
I hovrätten framkom att kvinnan har en son tillsammans med sin före detta partner, som i hovrätten dömdes för grovt bokföringsbrott till fängelse i två år och sex månader.
Hovrätten gjorde i fråga om ansvar samma bedömning som tingsrätten. I fråga om påföljd hänvisade hovrätten till en NJA från 2020, vari Högsta domstolen uttalat att näringspenningtvätt ska anses som en lika allvarlig gärning som penningtvättsbrott och att de hållpunkter för bestämning av straffvärde som gäller vid penningtvättsbrott liksom vid förmögenhetsbrott i allmänhet då ska vara vägledande.
Utöver beloppet ska det i straffvärdehänseende framhållas att kvinnan haft insikt i samt en framträdande och aktiv, om än inte ledande, roll i verksamheten där hon har hanterat en stor del av influtna medel och dragit nytta av pengarna. Medhjälpsbrottet får inget genomslag i straffvärdehänseende. Tingsrättens dom ändrades därför och kvinnan dömdes till fängelse i ett år och sex månader.
Hänvisar till Barnkonventionen
Kvinnan överklagade till Högsta domstolen och yrkade att domstolen skulle fastställa den av tingsrätten valda påföljden.
Grunden därtill är följande: Kvinnan hade en son tillsammans med mannen som i hovrätten dömdes för grovt bokföringsbrott till fängelse i två år och sex månader. Deras liv hade präglats av våld och hot och kvinnan har idag byggt upp ett nytt liv på hemlig ort med sekretessbelagda personuppgifter. Sonen, som idag är fyra år gammal, drabbades hårt av det han varit med om och av bifogat intyg från en traumamottagning framgår det att han lider han av komplex traumatisering och har ett vårdbehov. Om kvinnan skulle dömas till fängelse skulle sonen förlora sin enda trygga punkt.
En fängelsedom skulle kunna få allvarliga konsekvenser för barnet. Art 3 i Barnkonventionen klargör att de rättigheter konventionen ger ska beaktas av bland annat domstolar. Bestämmelsen om barnets bästa ska således beaktas. I rättsfallet NJA 2020 s 761 anförs i p 22 bland annat att barnets bästa ska utgöra en tungt vägande faktor i beslutsprocessen när andra legitima intressen kolliderar med barnets bästa.
Enligt artikel 9 i barnkonventionen ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i fall då behöriga myndigheter bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. I nu aktuellt fall bör barnkonventionen tillåtas få genomslag vid prövningen, med tanke på att tingsrätten ansåg att det fanns utrymme för en icke frihetsberövande påföljd. Hovrätten har inte beaktat detta.
HD prövar
Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd.
”I målet aktualiseras frågan om hänsyn till den tilltalades barn vid påföljdsbestämningen”, skriver HD på sin hemsida. (Blendow Lexnova)
