En man yrkade i tingsrätten att Ålandsbanken skulle betala skadestånd till honom eftersom han ansåg att banken givit honom rådet att han, efter permanent flytt till utlandet och till följd av ändrad folkbokföring, skulle vara begränsat skattskyldig i Sverige. Han skulle alltså inte vara skattskyldig för eventuella reavinster på sina aktier i Sverige.
Målet om skattskyldighet avgjordes slutligt av kammarrätten som fann att mannen var obegränsat skattskyldig i Sverige för sina vinster. Banken vitsordade att deras bankman givit mannen råd om skillnaderna mellan att vara begränsat och obegränsat skattskyldig och om skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz, men menade att råden varit av generell karaktär.
Tingsrätten konstaterade att ord stod mot ord, och att mannen inte visat att bankmannen uttryckt sig på påstått vis och mannen beviljades därför inte skadestånd. Efter överklagande ansåg hovrätten att det aktuella mötet mellan parterna ägt rum i januari istället för i april som bankmannen påstod, men det ansågs inte förta hennes trovärdighet.
I likhet med tingsrätten fann rätten vidare att varken vittnesförhör eller skriftlig bevisning gav stöd för endera partens uppfattning om mötets innehåll, och någon felaktig rådgivning var därmed inte visad. Mannen överklagade på nytt, men högsta domstolen beslutar nu att inte pröva målet och hovrättens avgörande står alltså fast.
