En 35-årig man satt med i bilen när han bröder sköt, med avsikt att döda, en annan person.
Han häktades tillsammans med bröderna men frikändes av tingsrätten från misstankarna om mordförsök.
130 000 kronor skulle han få som ersättning för psykiskt lidande under 180 dagar i häktet. JK ansåg dock att denna ersättning skulle jämkas till noll, vilket tingsrätten håller med om.
En skottlossning inträffade den 8 april 2015 i Landskrona. Misstankarna riktades mot tre bröder. Bröderna dömdes till fängelsestraff för mordförsök men en av bröderna dömdes inte för den aktuella skjutningen utan för viss annan brottslighet. Eftersom den då 35-årige brodern som häktades i 220 dagar på grund av misstanke om försök till mord, friades från det häktningsgrundande brottet skulle han få 130 000 kronor som ersättning för psykiskt lidande under 180 dagar, förutsatt att denna ersättning inte jämkas.
Nu har tingsrätten tagit upp frågan om förutsättningar föreligger för att ersättningen ska jämkas.
Mannen dömdes alltså för viss brottslighet till fängelse två månader. Samtidigt dömdes hans bröder för försök till mord.
Brottmålsdomen
Tingsrätten har i brottmålsdomen uppgett att det inte kan uteslutas att denna broder först i samband med skottlossningen insåg att hans bröder hade för avsikt att skjuta en viss person. Enligt tingsrätten har han suttit i bilens baksäte och haft en passiv roll. Det var alltså inte visat att den då 35-årige brodern genom råd eller dåd stärkt sina bröder i deras avsikt att döda målsäganden.
Den då 35-årige brodern fick tillgodoräkna sig 40 dagar av frihetsberövandet som verkställighet av det utdömda fängelsestraffet och fick alltså rätt till 130 000 kronor som ersättning för psykiskt lidande under 180 dagar, förutsatt att denna ersättning inte jämkas.
Mannen har yrkat att JK ska förpliktigas att betala 130 000 kronor jämte ränta från den 17 november 2016.
JK har bestritt yrkandet
JK har bestritt yrkandet och anser att ersättningen ska jämkas till noll. JK hänvisar till att det var mannens eget beteende som föranledde beslutet att frihetsberöva honom. JK pekar bland annat på att han försökte undanröja bevis och på annat sätt försvåra sakens utredning.
JK har uppgett att det framgår av utredningen att mannen ett par dagar före mordförsöket träffade målsäganden på en bensinmack och då uppträdde mycket aggressivt samt senare samma dag uttalade hot med innebörden att han skulle döda målsäganden och hans familj.
JK hänvisar även till att mannen cirka två minuter efter skottlossningen ringde en annan person och sade ”plocka undan plocka undan, han där blev träffad, skynda på”.
Han ska även därefter ha ringt en av sina bröder och sagt att de skulle stänga av sina telefoner, då han befarade att misstankar skulle riktas mot dem som befann sig i bilen vid skjutningen.
JK har uppgett att mannen har medvetet försatt sig i en sådan situation att han löpte en överhängande risk att bli misstänkt för allvarlig brottslighet.
”Av utredningen att döma är det alltså det aktuella agerandet som har medfört att misstankarna riktats mot N.N och också legat till grund för beslutet att frihetsberöva honom. Att inte jämka ersättningen helt vid dessa förhållanden skulle leda till ett klart oskäligt resultat”, har JK uppgett.
Mannens försvar
Mannens advokat har å sin sida förklarat att åklagaren saknade i brottmålet bevisning både på individnivå och om en gemensam brottsplan. Mannen var kort före händelsen gripen för ringa narkotikabrott och blev därigenom transporterad till polisstationen i Landskrona. I samband med detta blev han visiterad, fick lämna urinprov och blev därefter släppt. Han lämnade polisstationen och ringde efter skjuts. Han satte sig i baksätet på bilen med två medpassagerare varefter det sköts efter 60 – 90 sekunder. Enligt försvaret hade han ingen kännedom om vad som skulle ske.
”Det flera månader långa frihetsberövandet av honom var felaktigt och det vore därför högst oskäligt om han inte blev kompenserad för det lidande han fått utstå. Nekande av ersättning till någon som suttit frihetsberövad utan skuld är ett undantag från grundläggande rättsliga principer och jämkning får enbart ske i klara fall av oskälighet”, har försvaret uppgett.
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten uppger nu i sin bedömning att mannen inte ens har gjort gällande att han försökte kliva ur bilen eller på annat sätt förhindra att han fördes bort i bilen från gärningsplatsen efter skottlossningen. Att han, medveten om skottlossningen, valde att sitta kvar i bilen som lämnade brottsplatsen tillsammans med bland annat skytten är inte att ses som ett passivt agerande, menar domstolen.
Tingsrätten hänvisar till innehållet i häktningspromemorian där det framgår att mannen häktades på sannolika skäl misstänkt för försök till mord dels på grund av det sätt han lämnade brottsplatsen, vilket utgjorde ett starkt skäl till misstanken om att han på något sätt deltagit i skjutningen.
Även tingsrätten hänvisar till de telefonsamtal som mannen gjorde i samband med skottlossningen och menar att hans sätt att uttala dessa ord föranledde beslutet att frihetsberövad honom.
”Vid en samlad bedömning av vad som sålunda framkommit finner tingsrätten att Staten, även med en restriktiv tillämpning av den nu ifrågavarande bestämmelsen, har bevisat att förutsättningar föreligger för att ersättningen ska jämkas till 0 kr”.
Mannen ska nu istället ersätta staten genom Justitiekanslern för dess rättegångskostnader med 18 000 kronor för ombudsarvode.
