Hovrätten anser att utbetalningar på 3,5 miljoner kronor från modern till ett av barnen är giltigt och att det inte går att dra någon bestämd slutsats om hur hennes hälsotillstånd var vid tillfället.
Gåvorna ska inte ses som förskott på arv vilket tingsrätten försummade att ta ställning till men som läktes av hovrätten.
Modern avled den 25 oktober 2013 och den 26 juni 2018 förrättades arvskifte i dödsboet efter henne.
Enligt arvskiftet ska dödsbodelägarna, maken och två söner erhålla arvslott om 2 349 833 kronor vardera. En av sönerna har dock klandrat arvskiftet genom att väcka talan mot övriga dödsbodelägare.
3,5 miljoner kronor i överföringar
Den klandrande sonen yrkar i första hand att tingsrätten ska återförvisa arvskiftesärendet till boutredningsmannen för nytt arvskifte.
I andra hand yrkar han att tingsrätten ska förordna att skiftesmannen ändrar det genomförda arvskiftet på så sätt att arvskiftet ska ske med beaktande av att det hos dödsboet föreligger ytterligare tillgångar till ett värde av 4 049 336 kronor. Av detta belopp avser 3 500 000 kronor överföringar till en av sönerna som påstås utföra förskott på arv och inte gåva.
Drygt 400 000 kronor av det totala beloppet utgörs av en överföring till den som klandrar arvskiftet och som han vill se som en gåva och inte ett lån.
Käromålet ogillades i Stockholms tingsrätt. Domstolen ansåg att överföringen av de 400 000 kronorna ska ses som ett lån. Vad beträffar de 3,5 miljonerna till den andre sonen skulle dessa pengar ses som gåvor och inte förskott på arv.
Visst stöd för nedsatt hälsotillstånd
I den sistnämnda delen grundade käranden sin talan på 3 kap. 33 § avtalslagen enligt vilken en rättshandling kan anses ogiltig om omständigheterna vid rättshandlingens tillkomst var sådana att det med kännedom om dem skulle strida mot tro och heder att göra den gällande.
Stockholms tingsrätt ansåg att den bevisning som sonen åberopat, journalanteckningar från Stockholmsgeriatriken samt protokoll från Stockholms tingsrätt med den mottagande sonens tidigare inställning gällande moderns psykiska och fysiska status under hösten 2012, ger visst stöd för att hennes hälsotillstånd varit nedsatt vid utbetalningarna under hösten 2012.
Enligt tingsrättens bedömning visar handlingarna emellertid inte att moderns tillstånd vid gåvobrevets upprättande varit sådant att det skulle medföra att gåvobrevet ska anses som ogiltigt. Tingsrättens bedömde därför att skäl saknas att ändra det genomförda arvskiftet i denna del.
Tingsrätten tog inte ställning till om de nämnda utbetalningarna på 3,5 miljoner skulle utgöra gåvor eller förskott på arv.
Hovrätten anser inte hälsotillståndet vara styrkt
Svea hovrätt läker dock denna försummelse. Först tar hovrätten emellertid ställning till frågan om tro och heder.
Av journalbladen framgår, noterar domstolen, att modern i maj 2012 opererades efter en fallskada. Det framgår vidare att hon från slutet av november 2012 och framåt led av minnesproblem och att hennes kognitiva funktioner då var nedsatta. Hovrätten anser emellertid att det utifrån journalbladen inte går att dra någon bestämd slutsats om hur hennes hälsotillstånd var i september 2012 och om hon då saknade förmåga att förstå innebörden och konsekvenserna av sitt handlande.
Hovrätten bedömer därför att den klandrande sonen, även med beaktande av broderns tidigare inställning i målet rörande klander av makarnas testamente, inte har styrkt att moderns hälsotillstånd var sådant vid tidpunkten när hon undertecknade gåvobrevet att det skulle strida mot tro och heder att göra gåvobrevet gällande. Med utgångspunkt i bedömningen att gåvobrevet är giltigt anser hovrätten vidare att överföringarna inte ska bedömas som lån utan i stället som just gåvor.
Tingsrättens dom ändras inte
Tingsrätten tog alltså i sin dom inte ställning till grunden om förskott på arv. ”Med hänsyn till frågans begränsade omfattning kan dock den omständigheten läkas i hovrätten” skriver domstolen. När det gäller bedömningen i sak kan hovrätten konstatera att det i gåvobrevet uttryckligen föreskrivs att överföringarna inte är att se som förskott på arv. Sonen har inte anfört någon omständighet som, trots detta, skulle medföra en annan bedömning.
Hovrätten delar helt de bedömningar som boutredningsmannen och tingsrätten har gjort. Det har inte framkommit någon annan omständighet som skulle kunna föranleda en återförvisning av arvskiftesärendet. Både första- och andrahandsyrkandena ska därför avslås.
Tingsrättens dom ska därmed inte ändras. (Blendow Lexnova)
