Den första upplagan av boken kom ut för tio år sedan; sedan dess har den fått sällskap av en ny upplaga praktiskt taget varje år – undantaget 2007. Den täta utgivningen beror dels på att ständigt nya målgrupper tillkommit och att boken helt enkelt sålt slut på förlaget.
Dels behövs nya upplagor på grund av lag- och regleförändringar på rättsområdet; både nationellet och internationellt. Boken är definitivt aktuell; som lärare och författare vill Wiweka Warnling-Nerep alltid verka i ”nuet”:
– Jag ogillar i princip omtryck – stället vill jag ta tillfället i akt att göra de ”senaste uppdateringarna” i en ny upplaga.
Wiweka Warnling-Nerep håller sig uppdaterad genom att ständigt skumma rättsfall på nätet och läsa artiklar. Faktum är att hon redan håller på med att samla material till nästa upplaga. I datorn samlas nya ”bra exempel” för att tas fram när nästa uppdatering är aktuell.
– JO:s årliga ämbetsberättelse kastar jag mig glatt över när den kommer ut. Där finns alltid en rad fall som kan ”ge kött på benen” åt formell lagtext. I förvaltningsrätten är ständigt nya saker på gång. Genom dessa täta upplagor tvingas jag även själv att hålla mig ájour – och det är ju alltid bra.
Den första upplagan skrevs sedan författaren hade gjorts uppmärksam på att det fanns ett behov av en förvaltningsrättslig introduktion. Det primära syftet med boken var att ge juriststuderanden en översikt och en hygglig bas i form av en förvaltningsrättslig grund att nyttja under sin fortsatta utbildning.
– Varken ämnet som sådant – många kallar förvaltningsrätten träig och trist – eller bokens titel gjorde att jag eller Norstedts förlag trodde att boken skulle bli någon större ”hit”. Men oj vad vi bedrog oss!
Ganska snabbt hamnade boken på förlagets bestseller-lista för facklitteratur. Boken användes inte bara på olika juristutbildningar, utan kom att nyttjas i en hel rad sammanhang som författaren inte primärt tänkt på. Den används också fortfarande vid utbildning av ekonomer, socionomer, poliser, internutbildningar i företag och myndigheter av vitt skilda slag, samt studiecirklar runt om i landet.
Och inte minst av en hel rad privatpersoner som antingen vill allmänbilda sig eller rusta sig i kampen mot någon myndighet:
– Det är svårt att ge några generella råd eftersom konflikterna kan vara så väldigt olika. Ett bra tips av mer allmän karaktär kan vara att orientera sig i vilka regler man har att göra med. Serviceplikten finns visserligen, men fungerar så att säga inte alltid optimalt. Ett annat gott råd kan också vara att inte ta det för givet att myndigheternas ”interna praxis” eller allmänna råd verkligen ska tillämpas på sådant sätt som myndigheten själv vill.
Med egna grundläggande kunskaper blir det möjligt att ställa adekvata krav och på så sätt kan man förhoppningsvis få ett bättre bemötande, säger Wiweka Warnling-Nerep.
– Den som ”vill titta på några papper” hos en myndighet får i bästa fall hjälp. Men om kravet preciseras så att den enskilde ”utkräver rätten till partsinsyn i det egna ärendet med stöd av förvaltningslagen 16 §”, så kan prognosen förbättras väsentligt!
I och med europeiseringen av svensk rätt ökar behovet av förvaltningsrättsliga kunskaper. Detta inte minst hos advokater, som allt oftare företräder sina klienter inför olika myndigheter eller vid överklaganden i förvaltningsdomstol. Tack vare bokens dubbla perspektiv – individens eller bolagets rättigheter och anspåk respektive myndighetens eller tjänstemannens åligganden – hoppas författaren nå ut till båda sidor.
– Alla som lever i Sverige kommer obönhörligen i kontakt med förvaltningsrätt vare sig det gäller kontakter med kommunala myndigheter eller mer affärsinriktade myndigheter som Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen. Om vi inte står helt utanför samhället behöver vi också kunskap i detta ämne; vare sig vi vill det eller ej. Förvaltningsrätten följer oss från vagga till grav – bokstavligen.
Förvaltningsrätten kan verka väldigt otillgänglig om man angriper den på ett rent teoretiskt plan. Men genom att alltid relatera till verkligheten menar författaren att även mer komplicerade frågor kan bli begripligt:
– Den finaste ”rosen” jag tog emot var av en student som skrev att jag författade läroböcker i det bestämda syftet att ”läsaren skall förstå” och inte – som annars kan tyckas vara fallet ibland – i syfte att göra framställningen så komplicerad som möjligt och i princip obegriplig för läsaren!
I första hand är alltså boken avsedd att fungera som kurslitteratur, men den fungerar även bra som bashandbok. Advokater och andra som läst förvaltningsrätt för länge sedan använder boken som en slags ”minimal uppdatering”, säger författaren själv.
– Varför man ska använda min bok framför andra? Ja, det känns lite övermaga att svara på. Men låt mig säga så att alla de positiva, till och med översvallande läsarreaktioner som jag fått ta emot genom åren, och alla de studenter som köat efter en första föreläsning då de plötsligt blivit medvetna om hur förvaltningsrätt faktiskt angår dem och nu har 1001 frågor, gör att jag tror att boken är ”matnyttig”.
Text: Johanna Haddäng
