Den tidigare Lundin-vd:n Alexandre Schneiters försvarare pekar på att åklagar- och polissidan i målet har avsatt betydligt mycket mer resurser i målet än vad försvaret gjort.
Kostnadsräkningen på 94 miljoner kronor är därmed skäligen motiverade för att Schneiter ska kunna tillvarata sin rätt, menar försvararna.
Detta handlar om en utredning som har omnämnts som den största i svensk historia. I Stockholms tingsrätt har målet pågått sedan år 2014 och i oktober 2022 hade 1 189 aktbilagor registrerats i målet. Målet rör medhjälp till folkrättsbrott i Sydsudan mellan åren 1999-2003. Misstänkta för medhjälpsbrottet är Lundin Energy (i dag Orrö Energy), Ian Lundin och Alexandre Schneiter.
I slutet av september lämnade den tidigare Lundin-vd:n Alexandre Schneiters privata försvarare in en kostnadsräkning till Högsta domstolen där en talan om avvisning ska prövas. Redovisningen av kostnaderna var 17-sidor lång och slutsumman uppgick till 94 miljoner kronor. Av beloppet avser 91 miljoner kronor ersättning för arvode samt 2,7 miljoner kronor ersättning för utlägg och bevisning. Beloppet innehåller inte ersättning för mervärdesskatt.
Riksåklagaren svarade snabbt på kostnadsräkningen och pekade på en timtaxa som är nästan tre gånger högre än timkostnadsnormen för offentlig försvarare.
”Kostnaderna kan inte anses skäligen motiverade för att Alexandre Schneiter skulle kunna ta tillvara sin rätt och bör inte ersättas av staten”, skrev Riksåklagaren.
Svarar på kritiken
Nu svarar den privata försvarsadvokaterna Per E Samuelson, Johan Rainer och Olle Kullinger på kritiken.
”Riksåklagaren tycks vidare mena att försvaret överarbetat målet när två eller tre försvarare närvarat vid polisförhör med Schneiter och övriga vittnen. Mot detta ska ställas den bemanning som polis- och åklagarsidan funnit var nödvändig vid förhören”, skriver advokaterna.
De hänvisar till det första polisförhöret med Schneiter, vars enda syfte var att delge honom misstanke och inte ställa några frågor. Då närvarade två utredare från polisen och två åklagare. Vid samtliga efterföljande förhör med Schneiter har det medverkat två utredare från polisen samt mellan en och tre (oftast tre) åklagare, berättar försvaret. De framhäver samtidigt att det normala i ett ”ordinärt” brottmål är att en utredare och ingen åklagare närvarar.
Vidare uppger försvaret att vid bevisupptagningen i domstol som omnämns av Riksåklagaren närvarade tre åklagare. Försvaret hänvisar även till uppgifter i sidomaterialet där det framgår att så många som fem utredare vid polisen har i perioder arbetat heltid med ärendet. Även på åklagarsidan är det många som har arbetat med ärendet.
Minst sju åklagare
”Försvaret har mött minst sju olika åklagare i ärendet. I sidomaterialet förekommer ännu fler åklagare”, skriver försvaret och fortsätter:
”Sammanfattningsvis har således åklagar- och polissidan vid i stort sett samtliga tillfällen haft mer personal på plats än försvararsidan. Mot den bakgrunden är det svårbegripligt hur försvaret genom sin bemanning vid dessa förhör ska ha kunnat överarbeta målet. I själva verket ger Riksåklagarens hållning uttryck för en bristande förståelse av principen om parternas likställdhet (equality of arms)”.
För att återigen poängtera svårighetsgraden i målet hänvisar försvaret till den tidigare specifikationen av kostnadsräkningen men hänvisa även till att åklagarsidan har uttryckt att det är ett komplicerat mål. Redan i september 2014 har kammaråklagare Magnus Elving skickat in en begäran om mer personal till Rikspolisen i ”Sudanärendet”. Han jämför i skriften med Rwandafallet och uppger att detta är ”betydligt svårare och mer komplext utredningsmässigt och det kräver utan tvekan mer utredningsinsatser – inte minst mot bakgrund av det internationella intresset om målets handläggning och om Sveriges tillsättande av rimliga utredningsresurser”. Åklagaren hänvisar till ”det principiellt så brännande och outforskade rättsläget och den internationella uppmärksamheten”.
Timkostnaden
När det gäller kritiken rörande timkostnaden svarar försvararna att ”de tre huvudförsvararna har tillämpat samma timkostnad som vi regelmässigt tillämpar vid försvararuppdrag som har samband med affärsverksamhet”.
Vidare menar försvaret att det är ”uppenbart att kostnaderna är redovisade på ett tillfredsställandsätt samt att de varit skäligen motiverade för att Schneiter ska kunna tillvarata sin rätt”.
