Ett bolag väckte talan mot staten i Stockholms tingsrätt och yrkade att staten skulle förpliktas att utge drygt 34 miljoner kronor i skadestånd.
Bolaget, som importerar fönsterprodukter från Polen, gjorde gällande att Energimyndigheten hade ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget genom att initiera ett projekt om frivillig energimärkning av fönster samt upprätta en lista över företag som tillverkar fönster med så kallade u-värden som inte överstiger 1,2.
Kvantitativ importrestriktion
Bolaget gjorde gällande att Energimyndighetens åtgärder hade inneburit en kvantitativ importrestriktion samt en åtgärd med motsvarande verkan och därmed utgjort ett brott mot artikel 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF.
Bolaget anförde även att åtgärderna hade inneburit en felaktig tillämpning av EU:s byggproduktdirektiv.
Krav endast under kortare tid
Tingsrätten ansåg dock att det inte var visat att Energimyndighetens åtgärder hade innefattat en överträdelse av byggproduktdirektivet, eftersom angivandet av u-värden hade fallit utanför direktivets ram.
Tingsrätten fann inte heller att åtgärderna hade inneburit en överträdelse av artikel 34 FEUF. Domstolen konstaterade att krav på svensk försäljningsorganisation inledningsvis var nödvändigt för deltagande i Energimyndighetens projekt.
Detta krav hade enligt tingsrätten kunnat få effekten att svenska bolag gynnas, men eftersom villkoret endast hade funnits med som krav under en kortare tid fick det enligt domstolen anses föga troligt att villkoret hade kunnat påverka importen av fönster till Sverige negativt.
Käromålet avslogs därför.
Hovrätten fastställer dom
Svea hovrätt konstaterade senare att det saknades skäl att dra någon annan slutsats än tingsrätten hade gjort.
Hovrätten anförde bland annat att bolaget inte hade styrkt att en medverkan i Energimyndighetens projekt hade förutsatt en sådan ekonomisk insats som rent faktiskt innebär ett hinder för utländska fönstertillverkare att sälja sina varor i Sverige.
Tingsrättens domslut fastställdes därför. Högsta domstolen beslutar nu att inte pröva fallet och hovrättens avgörande står därför fast.
