Östermalms stadsdelsnämnd avslog i september 2012 en 97-årig kvinnas ansökan om bistånd i form av vård- och omsorgsboende.
Kvinnan överklagade via ombud beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och menade att hon är helt isolerad i sin lägenhet och inte längre kan gå ut. Hon har dålig syn och har svårt att identifiera dem som kommer för att hjälpa henne. Hon är orolig för att ramla, för att spisen inte är avstängd och för att dörrarna inte är låsta.
Enligt Östermalms stadsdelsnämnd är den 97-åriga klvinnan inte i behov av så kallat vård- och omsorgsboende. Hon kan enligt stadsdelsnämnden ansöka om insatser från hemtjänst och trygghetslarm för att tillgodose sina behov i bostaden.
Förvaltningsrätten skriver i sin dom:
”Av utredningen i målet framgår att X inte tidigare har haft insatser och att hon inte har några pågående insatser från hemtjänsten. Hon uppger att hon klarar sin personliga omvårdnad själv, inklusive duschning, men att det tar tid och hon upplever att det är svårt när hon ser dåligt. Vidare framgår det att hennes dotter bland annat hjälper henne med att sköta ekonomin, tvätta, handla och laga mat som hon själv värmer.”
Sammanfattningsvis kommer domstolen fram till att kvinnan inte har ett så omfattande hjälpbehov att det styrker ett vård- och omsorgsboende. Det har inte heller framkommit att hon har ett nödvändigt behov av ett serviceboende för att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå.
Kvinnans överklagande avslås därför. En nämndeman är skiljaktig.
