En skola i Mellansverige vidtog inte skäliga åtgärder för att anpassa skollokalerna för en elev med funktionsnedsättning.
Det konstaterar Diskrimineringsombudsmannen, DO, som begär att kommunen ska betala 200 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven.
Ärendet rör en flicka i förskoleåldern med en muskelsjukdom som gör att hon använder rullstol.
Hennes föräldrar ansökte i februari 2017 om förskoleplats och efter att ha lämnat in intyg från läkare och specialpedagog erbjöds flickan en förskoleplats.
I september började inskolningen av flickan, men det fanns ingen anpassning av lokalerna, bland annat fick hennes rullstol inte plats på toaletten och varken toalettstol eller trösklar var anpassade efter flickans behov.
Inte heller när flickan, i februari 2018, började vistas regelbundet på förskolan hade några anpassningar gjorts.
Först ett år senare, i mars 2019, meddelade kommunen sin avsikt att anpassa förskolans lokaler. Men åtgärderna drog dock ut på tiden, och trösklarna respektive toalettrummet var inte anpassade förrän i september 2019 respektive september 2021.
DO anser att kommunen har brustit i sin skyldighet att vidta åtgärder för tillgänglighet som har varit skäliga att kräva mot bakgrund av flickans behov av anpassningar för att dels kunna förflytta sig, dels sköta sin hygien på samma villkor som andra förskolebarn. DO anser därför att kommunen har diskriminerat flickan i form av bristande tillgänglighet.
– Människor med funktionsnedsättningar möter svårigheter i samhället under hela sin livstid, först som barn och därefter som vuxna. Att i sin utbildningsmiljö inte tillförsäkras ens de anpassningar som behövs för att man ska kunna sköta sin hygien, är ett allvarligt problem, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius.
DO begär nu att kommunen ska betala 200 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven. Om kommunen motsätter sig DO:s begäran är det DO:s avsikt att lämna in en stämningsansökan mot kommunen.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
