KRÖNIKA – av Hanna Hansson, attorney at law, Awapatent
Jag minns hur överraskad jag blev som ny student på juristlinjen. Dittills hade jag fått lära mig att en god student var ifrågasättande och att det som i stor mån gav de höga poängen var förmågan att analysera och diskutera.
Men när man studerade juridik var det helt plötsligt annorlunda. Nu skulle man lära sig hur lagstiftningen var och hur den skulle appliceras på olika situationer, men inte varför.
Om man mot förmodan tog upp det förbjudna v-ordet mottes man inte sällan av himlande ögon från kursarna och ett något överslätande svar från läraren att visst, den diskussionen kunde naturligtvis vara intressant men inte sarskilt relevant att diskutera under just det lektionstillfallet.
Och mycket snart blev jag en av dem som inte längre ifrågasatte, som himlade med ögonen och tyckte att de som ville diskutera varför var inne på fel spår och slösade allas vår tid. En av dem som värjde sig för de där diskussionerna som dök upp på middagsbjudningar och knappt tyckte det var värt att diskutera juridik med icke-jurister. Varför ens bemöda sig att diskutera ett rättsfall med någon som inte ens läst domen utan kanske enbart en artikel i – ve och fasa! – kvällspressen.
När man väl tog diskussionen var det oftast utifrån ett försvarande, både av den egna yrkeskåren och den aktuella lagtexten.
Men med bakgrund av den senaste tidens häftiga mediala debatter så undrar jag om vi inte hamnade snett där någonstans. Har vi jurister tappat kontakten med verkligheten? Eller rättare sagt, med allmänheten?
Den senaste tidens upprörda debatt om sexualbrott visar tydligt att det finns ett brett missnöje med juristernas roll i debatten och många verkar uppleva det som att juridiken och dess representanter befinner sig alltför långt från allmänheten.
Det är inte ovanligt att stöta på kommentarer som att rättsväsendet har förlorat allt förtroende eller att våra domare är jäviga. Många reagerar också på att när jurister väl deltar i debatten är det på svårförståeligt fackspråk: ”man förstår ju aldrig vad de där juristerna säger”. Vilket naturligtvis ökar avstånden ytterligare.
Den tråkigaste barriären kanske ändå handlar om hur många jurister väljer att välkomna debatten, det vill säga ungefär på samma sätt som man hanterade frågan ”varför” under utbildningen. Med en enda lång kollektiv suck. Och därefter någon kommentar om att folk inte borde diskutera sådant de inte begriper, förpackat i en snyggare formulering.
Ofta uttrycks också att medias bevakning av juridiska frågor är så undermålig att den inte kan läggas till grund för en konstruktiv debatt och att man därför inte ser anledning att delta i debatten. Eller ens lyssna på den.
Man bör istället vara medveten om att mediebevakningen kommer att påverka allmänhetens förtroende för rättsväsendet, och detta oavsett hur korrekt bevakningen faktiskt är. Så vad kan vi göra? Jo, naturligtvis se till att de faktiska omständigheterna återges på ett så korrekt sätt som möjligt på ett sätt som är lätt att tillgodogöra sig. Man ska inte behöva ha läst juridik själv för att förstå domskälen eller den efterföljande debatten.
Vi bör också respektera kritiken och möta den med en positiv och öppen attityd, istället för att torrt konstatera att en god domare inte tar intryck av en pågående debatt. Som jurist förstår man en sådan formulering och finner det självklart, men osnyggt uttryck kan det för allmänheten tolkas som att vi istället sätter stolthet i att ignorera den debatt som förs i media.
Men allt är inte nattsvart! Våra svenska domare har blivit så mycket bättre på att uttala sig i media under de senaste åren och de flesta verkar tycka att ett uppmärksammat mål inte tar slut med domen utan att en viktig del av yrkesutövningen är att delge allmänheten information om aktuell lagstiftning och de överväganden som ligger till grund för domen.
Även våra professorer är duktiga på att uttala sig i media och de flesta är också skickliga på att uttrycka sig så att alla kan förstå den inte sällan komplicerade juridiken. Mycket har således hänt de senaste åren. Men som kollektiv har vi lång väg kvar att vandra.
En debatt om varför en viss lagstiftning ser ut som den gör och ifrågasättanden av dess motiv och tillämpning bör välkomnas med öppna armar, inte med himlande ögon. I stället för att sätta stolthet i att vara helt opåverkbara av en pågående debatt kanske vi kan sätta stolthet i att vara en viktig del av den.
Krönikan har ursprungligen varit publicerad i senaste utgåvan av Dagens Juridiks systertidning Legally Yours.
