Migrationsverket gjorde fel när man nekade en utländsk masterstudent uppehållstillstånd på grunden att hennes resterande 10 högskolepoäng inte motsvarade heltidsstudier för den ansökta perioden.
Eftersom perioden för vilken studenten ansökt om uppehållstillstånd nu har passerat skrivs målet dock av.
Studenten beviljades uppehållstillstånd för högskolestudier mellan 1 januari 2019 till 31 januari 2020, och efter ansökan om förlängning den 1 februari till den 20 juni 2020. I juni 2020 ansökte hon om förlängning av uppehållstillståndet efter ordinarie studietid till den 28 februari 2021.
Den ansökan kom dock att avslås av Migrationsverket som konstaterade att ett intyg från hennes handledare visade att hon den 20 oktober 2020 klarat av 20 högskolepoäng av sin masteruppsats och då hade 10 poäng kvar att genomföra innan tilltänkt presentation i januari 2021 och slutgiltig inlämning i februari samma år. Detta motsvarande sex veckors heltidsstudier och således inte studier på heltid för den ansökta perioden, enligt Migrationsverket.
Domen kom senare att prövas av migrationsdomstolen, som delade Migrationsverkets bedömning och konstaterade att det saknades förutsättningar att bevilja studenten förlängt uppehållstillstånd för studier.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Inte rimligt neka henne tillståndet
Studenten överklagade dock även detta beslut, till migrationsdomstolen, som gör en annan bedömning. Enligt migrationsöverdomstolen kan ett beslut om att inte bevilja förlängning innebära att personen ifråga inte kan slutföra sina studier och inte få ut sin examen. Det innebär också att det inte är möjligt att beviljas uppehållstillstånd efter
slutförda studier för att söka arbete eller bedriva näringsverksamhet i Sverige. Dessa olägenheter gör, enligt överdomstolen, att det nu aktuella kravet på heltidsstudier ”inte alltid kan upprätthållas vid prövningen av en förlängningsansökan”.
Sådana omständigheter som ligger utanför individens kontroll, liksom tidpunkten för examinationen går inte alltid att påverka för studenten, vilket domstolen anser ska kunna vägas in i bedömningen. Även mindre avvikelser från kravet på heltidsstudier måste, enligt migrationsöverdomstolen, också kunna godtas. I detta fall rör det sig om en student som avsett att studera på samma heltidsutbildning hon tidigare fått uppehållstillstånd och de fortsatta studierna skulle dessutom påbörjas i direkt anslutning till de tidigare studierna.
Att den ”planerade faktiska studietakten” varit något lägre än heltid har, enligt domstolen, berott på omständigheter som legat utanför studentens kontroll och hon har dessutom kunnat visa på vilka framsteg hon gjort – samt kunnat påvisa vad som återstår för att kunna ta ut en examen. Sammanfattningsvis anser migrationsöverdomstolen det inte rimligt att avslå hennes ansökan ”i förhållande till de olägenheter som ett sådant beslut skulle medföra för henne”. Hon skulle därför ha beviljats det sökta tillståndet. Då perioden hon ansökte för nu har passerat ska målet dock skrivas av.
