Två bröder döms för näringspenningtvätt vid totalt tio och tre tillfällen och frias därmed från majoriteten av åklagarens yrkade 52 tillfällen av grovt näringspenningtvätt. Den äldsta broderns guldaffär tvingas även betala en företagsbot om 450 000 kronor.
Det är den 43-årige brodern som äger guldaffären i en av Sveriges större städer. Hans sju år yngre bror började arbeta i guldaffären för 13 år sedan.
Under den tid som åtalet rör hade guldaffären 7–9 anställda. Bolaget handlade med guld, silver, ädelstenar och klockor. Under åren 2017–2019 skedde viss försäljning mot kontantbetalning. Bolaget hade en nettoomsättning under aktuella år mellan 109 miljoner kronor (2017) och 152 miljoner kronor (2019).
Länsstyrelsens kontroll av verksamheten
Länsstyrelsen har i flera omgångar gjort tillsynsbesök hos guldaffären. Vid första besöket gick Länsstyrelsen igenom företagets riskbedömning och rutiner och bedömde att de var tillräckliga enligt 2009 års penningtvättslag för att motverka att verksamheten utnyttjades för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Ett år senare gjordes en uppföljande kontroll av verksamheten. Då bedömde länsstyrelsen att guldaffären behövde komplettera sina rutiner och riktlinjer och att ett tillsynsbesök skulle ske. Kompletteringar gavs in till Länsstyrelsen. Ett halvår efteråt gjorde Länsstyrelsen ytterligare ett tillsynsbesök där man uppmärksammade flera brister som innebar avvikelser som skulle kunna leda till en sanktionsavgift, men nöjde sig med att rikta allvarlig kritik mot guldaffären eftersom bedömningen gjordes att Guldaffären hade missförstått regelverket och förväntat sig återkoppling från Finanspolisen.
Efter anmälan från den polisoperativa enheten inleddes förundersökning och beslut fattades om husrannsakan. Vid den togs handlingar i beslag och affärerna hos guldaffären granskades. De handlingar som påträffades var fakturor för åren 2017–2019 och kundkännedomsblanketter.
125 fakturor hade betalats med kontanter
Sammantaget fanns 3 390 fakturor om totalt 344,5 miljoner kronor under 2017-2019. 125 fakturor hade betalats helt eller delvis med kontanter om 50 000 kronor eller mer, sammanlagt 12,3 miljoner kronor. Förundersökningen begränsades till att exkludera de affärer som hade skett innan den 1 juli 2017, med juridiska personer eller med personer som var ostraffade och/eller inte lågtaxerare. Resterande kontantaffärer om 50 000 kronor eller mer omfattas av åtalet.
Åklagaren har åtalat bröderna för att gjort sig skyldiga till ”ett klandervärt risktagande” i samband med 52 olika kontantaffärer. Det rör sig om försäljning i 50 fall av exklusiva begagnade klockor och i två fall av smycken.
Vid varje försäljning har guldaffären tagit emot en stor mängd kontanter.
Dyra begagnade klockor lämnades i inbyte
Tingsrätten skriver i sin bedömning att ”det måste anses som kvalificerande omständigheter som i sig talar för att åtgärder behövde vidtas för att utesluta risken för penningtvätt. Förvisso är det möjligt att klockbranschen vid aktuell tid var förhållandevis kontantintensiv och att många kunder hade ett stort intresse för klockor och/eller köpte klockor som investering. Dessa förhållanden ger dock inte skäl att se annorlunda på hantering av en större mängd kontanter som kvalificerande omständigheter vid ett köp”.
Tingsrätten för samma resonemang gällande i de fall köpet delvis betalades med kort, Swish eller annan överföring.
”Att dyra begagnade klockor eller guld i vissa fall lämnades i inbyte medför enligt tingsrättens mening heller inte ett sådant seriöst intryck att det objektivt sett skulle vara mindre klandervärt under sådana förhållanden att inte kontrollera pengarnas ursprung”, skriver tingsrätten.
Tingsrätten skriver vidare att när guldaffären har tagit emot större summor i kontant betalning för varorna som skett vid respektive affär har det inneburit medverkan till åtgärder som skäligen kan antas ha skett i penningtvättssyfte.
Förhör med de anställda
Tingsrätten pekar även på att vittnesförhören med de anställda visar att man ibland ställde frågor. Men inte i något enskilt fall har de kunnat redogöra för hur den närmare kontrollen av pengarnas ursprung genomfördes. De anställda har varit svävande i sina svar om det funnits ett krav att fråga efter underlag som styrkte uppgifterna i kundkännedomsblanketten om hur köpet hade finansierats.
”Uppgifterna om att man regelmässigt bad att få se sådana underlag motsägs av Länsstyrelsens uppgifter. Enligt Länsstyrelsens protokoll framgick det vid tillsynsbesöket i maj 2019 att inga kontroller av underlag för att styrka pengarnas ursprung eller transaktionens syfte gjordes”, skriver tingsrätten.
Vidare framgår det att det inte framgår av fakturorna någon information om pengarnas ursprung.
Flera av kunderna förekom i belastningsutdrag
Tingsrätten pekar även på åklagarens utredning som visar att ett antal av kunderna förekom i belastningsregistret vid affärens genomförande eller under efterföljande år blivit dömda för brott, i vissa fall för brott som kan antas ha genererat intäkter.
”I några fall finns utredning i domar som talar för att kunderna vid affärerna hade små legala inkomster eller att klockor blivit förverkade i samband med dom”.
Tingsrätten menar att utredningen i dessa delar talar för att risken för penningtvätt var förhöjd, men det brottsliga sammanhanget hade inte rimligen kunnat bli känt för guldaffären i samband med försäljningarna. Omständigheter har begränsad betydelse som bevis för att ytterligare information om hur köpen finansierades inte efterfrågades.
”Sammantaget är åklagarens utredning så stark att det är bevisat att man inte vid någon av de tillfällen som åtalet rör har haft tillräcklig kännedom om pengarnas ursprung, om inte vad som framkommit vid förhören med de tilltalade och vittnena beträffande respektive försäljning förtar värdet av åklagarens bevisning”.
Borde ha förstått att det var i penningtvätssyfte
Enligt tingsrätten har de båda bröderna haft insikt om de faktiska förhållandena vid respektive försäljningar. Omständigheterna är så kvalificerade att de måste ha insett att åtgärderna skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte. Var och en av dem ska därför dömas till ansvar för näringspenningtvätt vid de försäljningar som de själva har genomfört.
Enligt tingsrätten är det dock inte visat att bröderna har agerat tillsammans och i samförstånd på sätt så att de ska svara för varandras brott. Det finns inte någon utredning som visar att brotten föregåtts av en planering även om bristfälligt underlag funnits vid flera försäljningar. Enligt tingsrättens mening visar inte det förhållandet i sig att det funnits ett underförstått samförstånd dem emellan att genomföra brotten.
Ägaren av guldaffären har brustit i sina skyldigheter genom att han anmodat eller tillåtit bolagets personal att ta emot större summor kontanter som betalning för varor utan att ha haft tillräcklig kännedom om kundernas identitet eller ursprung.
Döms för brott
Den äldsta brodern, ägaren, döms till ansvar för näringspenningtvätt avseende medverkan till åtgärder i samband med tre försäljningar som skäligen kan antas ha vidtagits för att tvätta pengar genom guldaffären. Talan mot honom avslås avseende övriga försäljningar som åklagaren bedömt 49 fall grova näringspenningtvättsbrott.
Den yngre brodern döms till ansvar för näringspenningtvätt avseende medverkan till åtgärder i samband med tio försäljningar som skäligen kan antas ha vidtagits för att tvätta pengar genom guldaffären. Talan mot honom avslås avseende övriga försäljningar som åklagaren bedömt 42 fall grova näringspenningtvättsbrott.
Eftersom inget av brotten har avsett betydande värden ska varje försäljningstillfälle bedömas som ett näringspenningtvättsbrott av normalgraden.
Den äldre brodern döms att betala 80 dagsböter om 440 kr (35 200 kronor).
Den yngre brodern döms att betala 140 dagsböter om 430 kr (60 200 kronor).
Dessutom tvingas gulkdaffären betala en företagsbote om 450 000 kronor.
