Ett offentligt biträde i ett LVU-mål ersätts för ytterligare tre timmars tidsspillan i kammarrätten med anledning av hon inte kunnat arbeta under delar av en tågresa på 11,5 timmar.
Kammarrätten anser att hon kunnat använda i vart fall en viss del av denna restid för arbete.
I domen hänvisar kammarrätten till ett färskt HFD-avgörande.
En advokat agerade offentligt biträde i två LVU-mål och begärde i förvaltningsrätten ersättning för 30,5 timmars arbete och 31,5 timmars tidsspillan för de två målen.
Förvaltningsrätten beslutade att pruta advokaten och tillerkände henne ersättning motsvarande 25 timmars arbete och 23,5 timmars tidsspillan.
Måste kunna stanna och tanka
Advokaten överklagade ersättningsbeslutet till kammarrätten där hon yrkade att hon skulle tillerkännas begärd ersättning. Hon anförde att yrkandena är skäliga, väl redovisade och utgör faktiskt nedlagd tid som varit nödvändig för att tillvarata klientens rätt.
Hon anförde vidare att det borde bedömas som skäligt att ett biträde under en bilfärd som varar över fyra timmar stannar någon eller några gånger för att fylla på drivmedel, göra sina behov och fylla på kaffekoppen. Det är därför inte oskäligt att yrka 55 respektive 20 minuter per resväg utöver vad resan enligt reseplanerare bör ha tagit, menade hon.
Får betalt för ytterligare tre timmar
Kammarrätten anser att advokaten får anse sig skäligen tillgodosedd med den ersättning som förvaltningsrätten beslutat om. Detsamma gäller ersättningen för tidsspillan vid bilresor.
När det gäller ersättningen för tidsspillan vid tåg- och taxiresor hänvisar kammarrätten till färsk HFD-praxis. I ett avgörande från juni i år konstaterar HFD att ett offentligt biträde förväntas använda restid för arbete. Biträdet måste dock i varje enskilt fall, enligt HFD, göra en bedömning av vilket arbete som kan utgöras under resan – och domstolen bör utgå från biträdets uppgifter om det saknas anledning att ifrågasätta dessa.
Kammarrätten ifrågasätter inte i det nu aktuella fallet att biträdet inte har kunnat utföra arbete under tågbyten eller vid taxiresor. Hon anses dock inte ha fört fram något skäl till varför hon inte har kunnat arbeta under den tid hon har suttit på tåg. En viss del av restiden borde därför kunnat användas för arbete. Hon tillerkänns därför endast ersättning för tre ytterligare timmars tidsspillan.
