Mannen avled 1984. I bouppteckningen upptogs som dödsbodelägare den efterlevande makan samt mannens bröder och efterarvingar – det vill säga den döde mannens brorsbarn.
Genom bouppteckningen tillföll mannens kvarlåtenskap änkan. Hon dog först år 2011 och i den bouppteckningen upptogs mannens brorsbarn som enda arvingar till honom.
Utomäktenskaplig son
Mannen hade dock en son som hade fötts 1942 utom äktenskapet. Faderskapet hade fastställts genom erkännande år 1949 och antecknats i sonens personakt men inte i faderns personakt.
Sonen fick inte något arv efter sin far 1984 och var inte heller upptagen i bouppteckningen som arvinge eller dödsbodelägare.
Den utomäktenskapliga sonens barn – alltså barnbarnen till den man som dog 1984 – stämde sin farfars brorsbarn vid Värmlands tingsrätt och begärde att de skulle få rätt till efterarv efter sin farfar, någonting som då skulle ske på bekostnad av brorsbarnen.
Annan lag före 1970
Tingsrätten konstaterade att barn födda utom och inom äktenskapet jämställdes arvsrättsligt först 1970 genom en lagändring i ärvdabalken.
För barn som hade fötts före 1970 infördes övergångsbestämmelser som innebar att utomäktenskapliga barn och deras bröstarvingar ärver föräldern om bouppteckningsmannen eller någon av dödsbodelägarna fått kännedom om barnets existens inom tre månader från dödsfallet.
Enligt praxis är det den som gör anspråk på arvet som ska bevisa att så har skett.
”Pappa sökte upp sin pappas fru”
Tingsrätten konstaterade att mannens fru – alltså hon som dog 2011 – var ensam dödsbodelägare.
De ”utomäktenskapliga” barnbarnen uppgav i tingsrätten att de av sin pappas vänner hade fått höra att deras pappa redan tidigt i sitt liv hade sökt upp sin pappas fru men att hon inte ville ha med honom att göra.
Barnbarnen pekade också på att deras farfar de facto hade betalat underhåll för deras pappa och att hans hustru därför måste ha känt till sonens existens. Mannens brorsbarn hävdade att så inte var fallet.
Andrahandsuppgifter
Fruns syskonbarn uppgav att frun i och för sig hade känt till att hennes make hade en utomäktenskaplig son men att de inte kunde säga när hon fick vetskap om detta.
Eftersom barnbarnens bevisning främst bestod av andrahandsuppgifter ansåg tingsrätten att de inte var bevisat att frun fick eller hade kännedom om deras pappa inom tre månader från hennes makes död. Barnbarnen förlorade därför.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige. I hovrätten har ett av barnbarnen i tilläggsförhör berättat att frun har sagt till honom att hon hade träffat sin makes son redan under 1960-talet.
Kännedom inte bevisat
Hovrätten anser visserligen att barnbarnets berättelse är trovärdig men påpekar att det är svårt att komma ifrån att denna ”i viktiga avseenden” skiljer sig från vad han tidigare har berättat i tingsrätten. Dessutom motsägs hans berättelse av ett av brorsbarnen.
Sammantaget anser hovrätten inte att barnbarnen har bevisat att frun har känt till sin makes utomäktenskapliga son inom tre månader från dödsfallet. Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
