Även hovrätten frikänner den man som åtalats för att ha dödat två män som tog sig in i hans lägenhet via balkongdörren.
I motats till tingsrätten anser hovrätten att knivvåldet inte ens har varit uppenbart oförsvarligt. Detta trots att de obeväpnade angriparna har fått motta ett stort antal knivhugg.
Natten mellan den 13 och 14 september 2022 försökte fyra personer ta sig in i 22-åringens bostad för att hota och råna honom. Två personer klättrade upp och tog sig in genom att krossa en ruta på balkongdörren. I det tumult som uppstod orsakade 22-åringen, med en kniv i handen, så allvarliga skador att de två personerna miste livet. Åklagaren ansåg att 22-åringen hade rätt till nödvärn, men att han överskridit sin rätt att freda sig och har åtalat för dråp.
Borås tingsrätt konstaterade att attacken inte föregicks av några verbala hot eller på annat sätt hotfulla gester eller uttalanden. Det var nedsläckt och helt mörkt i den lilla lägenheten och det enda ljus som fanns kom från gatubelysningen utanför. Innan personerna krossat rutan och klivit in i lägenheten, när ljud hördes från fasaden och 22-åringen uppfattade att personer befann sig på hans balkong, tog han fram en kniv som han hade i sin garderob.
Hoppade på mannen
Han höll i kniven när inkräktarna gick till sitt omedelbara fysiska angrepp på honom. Han har beskrivit att han med kniven i handen viftat och fredat sig från angriparnas våld mot honom. I den uppkomna situationen ansåg tingsrätten att 22-åringen haft rätt till nödvärn. Att värja sig med en kniv mot ett överraskande angrepp från två personer som krossat en ruta och trängt in i hans bostad kan inte anses uppenbart oförsvarligt. Mot bakgrund av tillvägagångssättet då inkräktarna trängt sig in var det inte heller en obefogad tanke eller oro av 22-åringen att de skulle vara beväpnade, något som emellertid inte visade sig stämma. 22-åringen fick i denna del anses ha befunnit sig i en putativ nödvärnssituation, som han hade rätt att agera utifrån.
Angående skadornas placering framkom av 22-åringens berättelse att de två inkräktarna angrep honom genom att ”hoppa på” och knuffa honom mot köksbordet och att det därefter blev ett rejält tumult i det lilla köket, där han vid ett tillfälle ska ha hamnat på golvet och han upplevde att angriparna var över honom.
I den brottningsmatch där angriparna var i numerärt överläge, inte sa något eller för den delen visade några tecken på att de blivit skadade eller påverkades av eventuella skador tillfogade genom 22-åringens viftande med kniven, kan konstaterade skador enligt tingsrättens bedömning ha uppkommit utan att 22-åringen haft för avsikt eller medvetet tillfogat dem. Skadorna på offrens kroppar visade snarare med viss tydlighet att 22-åringen viftat och huggit med kniven utan kontroll eller medvetenhet avseende effekten.
Skadorna förenliga med berättelsen
Skadorna var sålunda förenliga med vad 22-åringen har berättat om tumultet i köket och motsade inte vad han uppgett om att han, efter att inkräktarnas angrepp avslutats, inte använde kniven något mer mot angriparna, som båda avlägsnade sig från honom i köket.
Samma slutsats drog tingsrätten av blodbildsanalysen, som kommit fram till att visst våld tillfogats offren på en låg höjd, uppskattningsvis 20–40 centimeter från golvet.
I detta fall hade brukandet av knivvåld mot offren varit mycket omfattande och åklagaren har uppskattat att det varit ungefär 25 hugg och skärningar mot angriparna, vilket gjorde att man enligt tingsrättens mening var tvungen att överväga om gränsen för vad som är uppenbart oförsvarligt var passerad.
Med beaktande av att angriparna, trots att de var i numerärt överläge, inte var beväpnade och att de inte uttalade några intentioner men framför allt mot bakgrund av de omfattande skador som de uppskattade 25 huggen/knivskärningarna orsakat, ansåg tingsrätten att 22-åringens våld varit uppenbart oförsvarligt.
Frågan var då om 22-åringen skulle dömas för brott eller om omständigheterna varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig. Att offren dök upp och trängde sig in hos 22-åringen hade av allt att döma varit oannonserat och kommit överraskande. Att inkräktarna, sedan de in inte förmått honom att öppna sin lägenhetsdörr, trängt sig in i lägenheten via balkongdörren och en krossad ruta, hade av förklarliga skäl lett till att 22-åringen blivit mycket stressad och rädd.
Friades i tingsrätten
Angreppet mot honom kom direkt sedan personerna trängt sig in i lägenheten. Det fanns såvitt framkommit inte många sekunders tid för överväganden eller reflektion. 22-åringen har berättat att hans första tanke när rutan krossades var att ta sig ut i trapphuset. När han hörde att okända personer befann sig på andra sidan ytterdörren insåg han att han och flickvännen var instängda i den lilla ettan och hunnit tänka att han skulle dö.
Tingsrätten bedömde utifrån beskrivningen att det har varit ett mycket snabbt händelseförlopp. 22-åringen hade utifrån det ovan angivna haft mycket lite, om ens någon, tid att överväga vad han borde göra och till synes helt saknat alternativ till att agera på ett annat sätt än det han nu gjort. Han hade ingen möjlighet att ta sig ur den lilla lägenheten då det stod okända personer vid hans ytterdörr. Han ville skydda sin flickvän och fick henne att gömma sig inne på toaletten. Han blev omedelbart angripen av inkräktarna och han har beskrivit sin rädsla och att han trodde att de skulle skada eller döda honom. Han har på grund av rädsla inte haft förmåga att tänka klart och göra de överväganden som annars kanske varit förväntade. Han hade på grund av rädsla befunnit sig i ett sådant psykiskt tillstånd att det inte kunnat begäras av honom att han skulle förmå att anpassa sitt handlande efter vad som kan anses tillåtet enligt bestämmelsen om nödvärn.
Sammantaget ansågs utredningen utgöra tillräckligt stöd för att göra den bedömningen att 22-åringen i den uppkomna extremt stressande och svåra situationen, även om våldet som han brukat varit uppenbart oförsvarligt, haft svårt att besinna sig. Hans gärning ska därför vara fri från ansvar i enlighet med reglerna i 24 kap. 6 § brottsbalken om nödvärnsexcess.
Tingsrätten dömde de män som försökte råna mannen och även en kvinna för medhjälp till det brottet.
De två männen, en 23-åring och en snart 18-åring, döms för rånförsöket och viss annan brottslighet till 2,5 års fängelse respektive ungdomsövervakning. Kvinnan döms för medhjälp till skyddstillsyn och ett kortare fängelsestraff. Eftersom 22-åringen frias lämnas de efterlevandes skadeståndsanspråk utan bifall.
Frias även i hovrätten
Även Hovrätten för Västra Sverige anser att 22-åringen har agerat inom gränserna för det tillåtna.
Domstolen konstaterar att 22-åringen och hans flickvän mitt i natten angreps från två håll. Någon väg ut från lägenheten fanns alltså inte. Därtill har det varit fråga om ett snabbt, överraskande och skrämmande händelseförlopp. Mannen har haft fog för att tro att angriparna var beväpnade och planen var att döda honom. Om de alternativ som stod till buds för 22-åringen skriver hovrätten följande.
”Som läget var kan [22-åringen] inte lastas för att han inte ansåg sig ha tid att ringa polisen eller ens överväga det som handlingsalternativ. Detsamma måste sägas om övriga alternativ som några av motparterna pekat på, exempelvis att låsa in sig på toaletten eller använda en mindre farlig kniv. Att [22-åringen] försvarade sig med knivvåld kan mot den här bakgrunden inte anses oproportionerligt.”
Inte uppenbart oförsvarligt
Omfattningen av våldet framstår möjligen som något överdrivet men utredningen ger inte klara besked om händelseförloppet. Annat är därför inte visat än att mannen bara utövade knivvåld i köket och att han slutade när inkräktarna upphörde med angreppet.
Mot den bakgrunden anser hovrätten att 22-åringen handlade i nödvärn och att våldsanvändningen inte var uppenbart oförsvarlig. Någon prövning av eventuell nödvärnsexcess behöver därför inte göras. Tingsrättens domslut ska alltså fastställas. (Blendow Lexnova)
