Ett möbelföretag krävde returkostnader och administrativa kostnader om 6 500 kronor efter ett ångerköp. ARN beslutar nu att köparen inte ska behöva betala kostnaderna.
En man som köpt möbler via e-handel för 50 000 kronor ångrade köpet. Köpet bestod av Zamorasoffor; en tresitssoffa, en tvåsitssoffa och en fåtölj, två stora mattor, en taklampa och en tv-bänk.
Köpet ägde rum i september 2019 och kom hem till mannen dagen efter. Samma dag ringde mannen företaget och berättade att han ångrade sig och ville utnyttja sin rätt att lämna tillbaka varorna. Sju dagar senare accepterade företaget ångerrätten och skickade en minilastbil som tog tillbaka alla varorna. Företaget informerade honom senare om att han skulle betala 6 500 kronor för returkostnaderna och de administrativa kostnaderna.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Fick inte information om kostnaderna
Mannen som har kontaktat ARN tycker att denna returkostnad är för mycket och en oskälig summa. Han uppger att företaget vid köpetillfället inte informerade honom om hur mycket det skulle kosta om han ångrade sig och ville returnera varorna.
Företaget å sin sida menar att det står klart och tydligt i köpevillkoren att man själv bekostar returfrakten samt att företaget även tar ut en administrationsavgift. Företaget uppger även att mannen hade bokat transport och uppbärning samt montering. Han fick ett kostnadsförslag på transportkostnad samt hjälp med att bära. Enligt företaget godkände mannen per mejl samt per telefon att betala totalt 6 500 kronor för tjänsten med att bära ned varorna samt returfrakten. Vidare uppger företaget att man varit tvungen att skicka två personer från Västerås med en stor lastbil för att utföra jobbet.
Skrymmande varor
Allmänna reklamationsnämnden, ARN, skriver att det är normalt sett tillräckligt att företaget endast hänvisar till skyldigheten att på egen bekostnad återlämna varan. Företaget behöver alltså inte i normalfallet ange något preciserat belopp. Undantag från denna bestämmelse gäller vid distansavtal där varan är sådan att den inte kan återsändas per post. I ett sådant fall ska den faktiska kostnaden framgå av företagets information.
”Det kan vara fråga om skrymmande varor eller varor som inte tål att skickas med post, exempelvis möbler, tvättmaskiner eller kylskåp. Tanken är att konsumenten kan ha särskilt svårt att uppskatta denna kostnad. Om ett preciserat belopp kan anges på förhand, ska detta anges. Om kostnaderna inte kan beräknas på förhand ska i vart fall ett uppskattat belopp anges. Så kan vara fallet om företaget inte själv ordnar med återtransporten. Även i dessa fall bör dock en rimlig uppskattning av maximikostnaden anges”.
Företaget ansvarar för returfrakten
ARN konstaterar att företaget inte har informerat mannen om vare sig den faktiska kostnaden eller en uppskattadkostnad för returfrakten av möblerna. Följden av detta blir att företaget ansvarar för att bekosta returfrakten.
”Detta gäller alltså oavsett om parterna i efterhand har ingått ett avtal om att AY ska bekosta returfrakten. Ett sådant avtal är inte giltigt eftersom det försätter konsumenten i ett sämre läge än vad lagens bestämmelser gör. Det betyder att företaget är skyldigt att stå för kostnaden för frakten”, skriver ARN och rekommenderar även företaget att avstå från att kräva betalt av mannen för både returkostnaden och den administrativa kostnaden.
