Krav på läkarkontakt, medicinering, tillsyns- och hembesök samt nykterhets- och drogkontroller. Detta ställde en stadsdelsnämnd på en kvinna som beviljats en träningslägenhet. Nu uttalar JO allvarlig kritik mot nämnden.
Efter att en kvinna varit hemlös en längre tid beviljade socialtjänsten en träningslägenhet den 25 september 2020.
Av ett JO-beslut framgår det att socialtjänsten ställde en del krav på kvinnan för att hon skulle få flytta in i lägenheten. Hon var tvungen att skriva under en handlingsplan som innehöll skrivningar bland annat om att hon var tvungen att ha kontakt med en viss läkare vid psykiatrin och att hon skulle ta viss medicin. Hon kände sig tvingad att skriva under handlingsplanen eftersom hon annars inte hade fått träningslägenheten.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Kan inte ställa dessa krav
JO skriver att de krav som socialtjänsten ställt på kvinnan ”i hyresavtalet och tillhörande överenskommelse är problematiska från rättsliga utgångspunkter”.
JO framhåller att en nämnd inte kan ställa krav på några som helst vård- eller vårdfrämjande åtgärder som den enskilde inte har samtyckt till. Nämnden kan inte heller kräva att den enskilde tar viss medicin eller har kontakt med en viss läkare.
”Trots avsaknad av lagstöd har nämnden ställt krav på att AA skulle ha viss läkarkontakt och att hon skulle följa medicinsk ordination”, skriver JO.
Inget reelt samtycke
JO skriver även att det är allvarligt att nämnden över huvud taget krävt att kvinnan ska ha viss kontakt med vården och att hon ska ta viss medicin och att nämnden i avtalet och överenskommelsen angett att kvinnan annars riskerar att förlora sin bostad.
”Skrivningen i hyresavtalet att AA på begäran ska genomgå drogtest, och att hon riskerar att förlora sin bostad om hon inte går med på detta innebär därför enligt min mening att det inte rör sig om ett reellt samtycke. Kraven i dessa delar står alltså i strid med bestämmelserna om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp”, skriver JO.
Vidare skriver JO att om socialtjänstens medarbetare genomför ett oanmält hembesök hos kvinnan finns det en uppenbar risk att hon inte anser sig ha något annat val än att släppa in dem. JO menar att det kan mot den bakgrunden sättas i fråga hur reellt ett samtycke då egentligen är.
JO pekar dessutom på att det framgår klart av nämndens regler för träningslägenhet att nämnden kräver att hyresgästen ska gå med på att hyresvärden, det vill säga nämnden, vid misstanke om missbruk eller oro för fysisk eller psykisk ohälsa har rätt att gå in i lägenheten.
Strider mot grundläggande fri- och rättigheter
JO uppger även att nämnden inte heller har haft rätt att ställa krav på att endast kvinnan får bo i lägenheten. Ett sådant villkor står i strid med reglerna i hyreslagen och kan som påtalats ovan även komma att stå i strid med reglerna i artikel 8 i Europakonventionen, menar JO.
”Jag vill avslutningsvis konstatera att nämnden i hyresavtalet och de särskilda villkoren för träningslägenhet ger sken av att ha rätt att kräva åtskilligt av AA. Jag vill särskilt peka på att flera av de krav som nämnden felaktigt uppger sig ha strider med den enskildes grundläggande fri- och rättigheter”, skriver JO.
JO påtalar vidare att det är särskilt allvarligt att nämnden felaktigt påstått att kvinnan
riskerade att förlora bostaden om hon inte följde de krav som nämnden inte haft rätt
att ställa.
De brister som framkommit är så omfattande att stadsdelsnämnden förtjänar allvarlig kritik, uppger JO.
