Aktiebolaget SKF lämnade under 2006 koncernbidrag till ett indirekt ägt spanskt dotterbolag på cirka 13 miljoner kronor. Skatteverket avslog SKF:s yrkande om avdrag för bidraget och uppgav att det endast var koncernbidrag mellan moderbolag och dotterbolag som var avdragsgilla.
SKF överklagade beslutet. Förvaltningsrätten ansåg att det borde vara möjligt för ett svenskt moderföretag att, genom att lämna koncernbidrag till ett indirekt helägt dotterföretag i utlandet, skattemässigt tillgodogöra sig en definitiv förlust. Förvaltningsrätten slog därför fast att SKF skulle beviljas avdrag och biföll överklagandet.
Kammarrätten menade att det följde av den så kallade Marks & Spencer-domen att ett moderföretag, med etablerat dotterföretag i andra medlemsstater, i vissa fall har rätt att dra av förluster som uppkommit i dotterbolaget. Men en sådan rätt föreligger endast om möjligheten att utnyttja dessa förluster i dotterbolagsstaten är helt uttömda.
Kammarrätten konstaterade att det spanska bolaget ägts av ett tyskt företag, som i sin tur ägts av ett företag i Nederländerna och som i sin tur ägts av SKF. Både i Nederländerna och i Tyskland finns enligt intern rätt möjlighet till resultatutjämning mellan koncernbolag.
Kammarrätten påpekade att EU-domstolen inte uttalade sig om betydelsen av andra etablerade skattesubjekts möjligheter till utnyttjande av förlusten än i dotterföretagets hemviststat. Om en förlustutjämning över gränserna skulle gälla i en situation där dotterföretaget är indirekt ägt via företag med hemvist i andra länder skulle dock möjlighet öppnas för koncerner med dotterföretag i flera länder att välja i vilket av dessa ett underskott ska dras av. Bland annat på grund av detta fann kammarrätten att det inte kunde anses strida mot etableringsfriheten att vägra avdrag för koncernbidrag i detta fall och biföll därför Skatteverkets överklagande.
Högsta förvaltningsdomstolen beslutar nu att inte bevilja prövningstillstånd i målet och kammarrättens dom står därmed fast.
Foto: Henrik Montgomery / TT
