Skatteverket ändrade hösten 2009 de grundläggande besluten om årlig taxering avseende taxeringsåren 2004-2008 för en kvinna så att hon som inkomst av passiv näringsverksamhet påfördes hyresintäkt om 150 000 kronor för vart och ett av taxeringsåren. Efter schablonavdrag togs 40-procentiga skattetillägg även ut på underlag om 120 000 kronor för vart och ett av taxeringsåren.
Kvinnan överklagade beslutet och yrkade i första hand att hon inte skulle påföras inkomst för något av de aktuella taxeringsåren och i andra hand att inkomster skulle påföras i mindre utsträckning. Kvinnan anförde bland annat att det var fråga om inkomster från en vårdfastighet som uteslutande användes i tandläkarverksamhet. Det var fråga om avkastning från specialbyggnad, ansåg hon, och det var orimligt att anse att hyresinkomsten skulle vara skattefri om den uppkom i egen tandläkarverksamhet men skattepliktig om fastigheten hyrdes ut till ett aktiebolag där tandläkarverksamhet bedrevs och där fastighetsägaren indirekt var aktiv.
Förvaltningsrätten konstaterar, mot bakgrund av såväl förarbetesuttalanden som praxis, att då annan än ägaren bedriver den verksamhet som medfört att en fastighet indelats som specialfastighet så ska användningen anses vara kommersiellt betonad, varför anledning att ge skattebefrielse saknas. Domstolen konstaterar vidare att kvinnan i det aktuella fallet äger fastigheten medan verksamheten i denna bedrivs av ett av henne ägt bolag. Då inkomsten av vårdverksamheten tillfallit bolaget kan kvinnan inte medges rätt till skattebefrielse för inkomsten och hyresintäkterna är därmed skattepliktiga.
Domstolen har heller ingenting att invända mot Skatteverkets beräkning av hyresintäkterna och finner inte att skäl för hel eller delvis befrielse från skattetillägg framkommit. Kvinnans överklagande avslås därför.
