1972 anställdes en man, som 2011 fick diagnosen sömnapné, i ett bolag som tillverkar plastdetaljer för fordonsindustrin.
I april 2013 blev han uppsagd med hänvisning till att han inte längre kunde utföra några arbetsuppgifter av betydelse för bolaget.
Mannens fackförbund har väckt talan mot bolaget och dess förbund och yrkat att Arbetsdomstolen, AD, ska ogiltigförklara uppsägningen och betala skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.
Arbetsgivarparterna, som bestrider käromålet i dess helhet, har yrkat att talan ska avvisas på grund av rättegångshinder i de delar den avser diskrimineringsersättning och ogiltighet på grund av diskriminering. Alternativt att yrkandet om diskrimineringsersättning ska ogillas på grund av preskription.
AD finner att den inte kan pröva frågan om mannen utsatts för trakasserier, bland annat genom att arbetsgivaren fotograferat mannen när han somnat, i strid med diskrimineringslagen. Domstolen avvisar därför talan i den delen.
Mannens arbetsledare, tillika närmaste chef, har berättat att mannen presterar cirka 70 procent sämre jämfört med andra anställda trots att han sedan flera år haft anpassade arbetsuppgifter och anpassad arbetstid.
Chefen har även uppgett att den anställdes arbete måste kontrolleras och att han påtalat för mannen att en uppsägning kan bli aktuell om det inte blev någon förbättring. AD finner ingen anledning att ifrågasätta chefens uppgifter.
Mannen har inte varit sjukskriven på grund av sömnapné, men har under tvistetiden fått behandling med en så kallad CPAP-maskin.
Förbundet har inte pekat på någon särskild stöd- eller anpassningsåtgärd som bolaget i övrigt hade kunnat vidta. Det finns därmed inte anledning att anta att mannen genom ytterligare åtgärder i framtiden skulle kunna förbättra sina arbetsprestationer.
Förbundet har inte heller pekat på någon enskild befintlig befattning att omplacera mannen till, som varit ledig vid den relevanta tidpunkten. De arbetsuppgifter som mannen huvudsakligen sysselsatts med under tvisten utförs normalt som en del i andra anställdas befattningar och utgör i sig själva inte en ordinarie befattning.
AD anser därför att bolaget har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet och gjort de skäliga stöd- och anpassningsåtgärder som varit möjliga.
Saklig grund för uppsägning har därmed förelegat på grund av bristande arbetsprestationerna, oavsett om de berott på sömnapné eller inte.
Det är enligt AD vidare utrett att bolaget sagt upp mannen enbart på grund av de bristande arbetsprestationerna och inte på grund av att mannen i och för sig hade diagnosen sömnapné.
Då mannen inte har diskriminerats avslås förbundets talan. AD ålägger vidare förbundet att ersätta arbetsgivarparternas rättegångkostnader med knappt 380 000 kronor.
– Domen går helt på arbetsgivarens påståenden och är enligt min mening helt felaktig, säger fackförbundets förhandlingsombudsman Hans Karlbom i ett pressmeddelande.
– Nu måste vi gå igenom domen i detalj och analysera fortsättningen, fortsätter han.
Foto: Claudio Bresciani / TT
