Även om det i målet inte finns någon statistik om prisutvecklingen på skogsfastigheter mellan 2013 och 2014 framstår det som osannolikt att marknadsvärdet på den aktuella fastigheten skulle ha mer än fördubblats på ett år.
Det skriver Kammarrätten och river upp beslutet om kapitalvinst och skattetillägg på grund av intrångsersättning för två fastighetsägare.
Det handlar om ett par som äger en skogsfastighet i Västergötland. Skatteverket beslutade genom efterbeskattning den i februari 2018 att beskatta makan för kapitalvinst med 95 185 kronor för intrångsersättning vid allframtidsupplåtelse av fastigheten samt att ta ut skattetillägg om 10 279 kronor.
Beträffande maken beslutade Skatteverket att minska underskott av näringsverksamhet med 95 185 kronor för intrångsersättningen av fastigheten samt att ta ut skattetillägg om 9 518 kronor.
Makarna yrkade i första hand att all beskattning inom inkomstslaget kapital som avser intrångsersättning för fastigheten skulle bortfalla.
Träffade frivillig uppgörelse med Naturvårdsverket
Den 15 februari 2013 förvärvades fastigheten för 750 000 kronor. Fastighetens taxeringsvärde var då 898 000 kronor, således klart över det värde fastigheten då hade på marknaden.
Under fastighetstaxeringen 2014 satte Skatteverket ett nytt taxeringsvärde på fastigheten till 1 289 000 kronor. I anslutning till att en avverkning planerades och att tillstånd för denna diskuterades fick de veta att ett litet område av fastigheten låg inom det område som ansågs vara skyddsvärt enligt naturvårdslagen och en frivillig uppgörelse träffades med Naturvårdsverket den 13 mars 2014. Intrångsersättningen som ingick i överenskommelsen uppgick till 337 500 konor, varav 270 000 kr utgjorde ersättning för värdeminskningen för fastigheten och 67 500 kronor ersättning för att uppgörelsen kunnat träffas frivilligt.
Enligt Skatteverkets bedömningar skulle, konstaterar paret, marknadsvärdet ha överstigit 1 700 000 kronor. Paret ansåg det ytterst orimligt att Naturvårdsverket i sin iver att komma över förfoganderätten till markområdet skulle ha betalat ett så stort överpris i intrångsersättning som Skatteverkets beräkning i realiteten innebär.
Förvaltningsrätten konstaterade dock att: ”[makarna] uppger att taxeringsvärdet är felaktigt, men de har inte presenterat någon utredning som visar att det skulle vara fallet. Förvaltningsrätten ser därför ingen anledning att vid beräkningen av kapitalvinsten utgå från något annat värde på fastigheten än taxeringsvärdet”.
Kammarrätten gör annan bedömning
Kammarrätten i Jönköping gjorde dock en annan bedömning. Kammarrätten anser visserligen att det är paret som har bevisbördan för att fastighetens marknadsvärde vid tiden för upplåtelsen var lägre än vad Skatteverket har räknat med trots att det är fråga om efterbeskattning.
Det är även vid efterbeskattning den skattskyldige som har bevisbördan för avdrag som yrkas först i samband med att Skatteverket uppmärksammat oredovisade intäkter.
Enligt ägarparet föregicks deras köp av fastigheten 2013 av en öppen budgivning med flera bud. Det finns inte skäl att ifrågasätta detta, och det har inte heller i övrigt framkommit någon omständighet som talar emot att köpeskillingen 750 000 kronor motsvarade marknadsvärdet vid tiden för köpet. Redan i och med detta är det tydligt att det dåvarande taxeringsvärdet 898 000 kronor översteg marknadsvärdet.
Paret får rätt i kammarrätten
”Även om det i målet inte finns någon statistik om prisutvecklingen på skogsfastigheter mellan 2013 och 2014, framstår det som osannolikt att marknadsvärdet på den aktuella fastigheten skulle ha mer än fördubblats på ett år” skriver domstolen.
Det faktum att paret hade avtalat om avverkning och försäljning av delar av skogsinnehavet torde dessutom ha påverkat värdet i motsatt riktning. Det faktum att intrångsersättningen avseende 2,9 hektar av fastigheten uppgick till ett så stort belopp som 337 500 kronor skulle i och för sig kunna uppfattas som att marknadsvärdet ökat. Det måste emellertid beaktas att det följer av 31 kap. 2 § miljöbalken att ersättning av aktuellt slag ska överstiga marknadsvärdet. Paret har dessutom uppgett att inskränkningen i förfoganderätten även påverkat värdet på övriga delar av fastigheten och att ersättningen avsett att kompensera också för denna värdeminskning.
Mot denna bakgrund framstår det för kammarrätten som sannolikt att hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för upplåtelsen inte översteg 750 000 kronor. Det följer därmed av 45 kap. 24 § inkomstskattelagen att det inte ska anses ha uppstått någon kapitalvinst. I och med det finns det inte heller grund för skattetillägg och överklagandet bifölls därför.
