Mannens friskvårdsbidrag från arbetsgivaren på 6 500 kronor är inte en personalvårdsförmån av ”mindre värde” och den ska därför beskattas. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast i en ny dom.
Mannen ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden angående beskattningen av sitt friskvårdsbidrag.
Därför undanröjer och avvisar HFD ansökningar om förhandsbesked
Högsta förvaltningsdomstolen har i flera avgöranden under senare tid undanröjt och avvisat ansökningar om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden. Vilka situationer är det då som HFD bedömt annorlunda än nämnden, och vad har domstolen tagit fasta på när det gäller synen på angelägenhetskrav, samt förekomsten av utrednings- och bevisfrågor respektive handlingsalternativ? Börje Leidhammar redogör för aktuell HFD-praxis och vad sökande bör iakttaga för att få sin ansökan om förhandsbesked prövad.
Ville veta om han skulle skatta för friskvårdsbidraget
Som anställd har han möjlighet att få ett friskvårdsbidrag på upp till 6 500 kronor och han önskade få veta om friskvårdbidraget var skattefritt. Detta eftersom Skatteverket i sina allmänna råd angivit att 5 000 kronor ”bör vara” det högsta skattefria beloppet när utbetalning sker mot kvitto, men att högre belopp kan vara skattefritt om arbetsgivaren istället betalar ett gymkort för en anställd.
Mannen hävdade dock att bedömningen ska göras på samma sätt oavsett om det rör sig om ett bidrag mot kvitto eller en naturaförmån.
Ska vara av mindre värde
Skatterättsnämnden konstaterade att de aktiviteter mannen avser att använda sitt friskvårdsbidrag till, delbetalning av ett gymkort och årskort på en klätteranläggning, ryms inom kategorin ”enklare slag av motion och annan friskvård”.
En förutsättning för att friskvårdsbidrag ska vara skattefritt är, enligt nämnden, att det är av mindre värde. Vad som avses med mindre värde finns dock inte uttalat i lagstiftningen och bedömningen måste därför göras med hänsyn till de förändringar som sker med tiden i synen på vad som anses med ”mindre värde”.
Oenig nämnd gav mannen rätt
Tre ledamöter var dock skiljaktiga och ansåg att det rättsfall nämnden hänvisat till inte medger slutsatsen att ett årskort till en träningsanläggning alltid kan utgöra en personalvårdsförmån av mindre värde, oavsett vad kortet kostar. De skiljaktiga ledamöterna ansåg dessutom att Skatteverkets allmänna råd, som fyller en funktion som medel för att få en likformig beskattning, bör tillämpas om inte förhållandena i det särskilda fallet väsentligen avviker från normalfallet. Trots detta stod nämndens beslut fast och mannen fick beskedet att förmånen var skattefri.
HFD: handlar om undantag som ska tillämpas restriktivt
Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen som nu slår fast att ett friskvårdsbidrag på 6 500 kronor inte kan anses vara av mindre värde. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är huvudregeln att förmåner som en anställd får från sin arbetsgivare är skattepliktiga. Bestämmelserna om skattefrihet för personalvårdsförmåner är ett undantag från denna regel och bör, enligt domstolen, därför tillämpas restriktivt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan ett friskvårdsbidrag som uppgår till 6 500 kr inte anses vara av mindre värde och förhandsbeskedet ska därför ändras i enlighet med domen. (Blendow Lexnova)
