En advokat varnas och åläggs att betala 25 000 kronor i straffavgift då han anses ha begått ett restriktionsbrott när han delade med sig av ett antal handlingar till en klient som var belagd med restriktioner.
Advokatsamfundets disciplinnämnd är dock djupt oenig i sitt beslut och tre skiljaktiga ledamöter, däribland ordföranden, anser att advokaten inte i något avseende brutit mot god advokatsed.
Advokaten anmäldes av en chefsåklagare på en åklagarkammare i södra Sverige som påstod att advokaten vid två tillfällen under en huvudförhandling i ett brottmål kringgått bestämmelserna om restriktioner. Till sin anmälan bifogade åklagaren yttranden från en rådman, en tingsnotarie, en ordningsvakt samt en anställd vid Kriminalvården som alla gjort iakttagelser av advokatens agerande.
Enligt uppgifterna från dessa påstods advokaten vid ett tillfälle ha skjutit över en plastmapp, som tidigare lagts på hans plats av en kvinnlig åhörare, till sin klient. Klienten ska sedan ha läst igenom och antecknat och när huvudförhandlingen avslutats påstods advokaten ha tagit tillbaka mappen och gett tillbaka den till åhöraren som tidigare lagt den på hans plats. Enligt rådmannen hade hon under den aktuella dagen upplyst advokaten om att klienten var belagd med restriktioner och att alla handlingar därför skulle gå via åklagaren.
Under en annan förhandlingsdag påstods advokaten ha överlämnat en lapp till en av sin klients medåtalade i målet, som också var häktad. Den tilltalade skrev något på lappen och lämnade tillbaka den till advokaten som i sin tur höll upp pappret för sin klient så att denne kunde läsa vad som var nedskrivet.
Inkom inte med handlingarna
Mot bakgrund av vad som framkommit i anmälan inleddes ett disciplinärende mot advokaten. Av utredningen i ärendet, däribland advokatens egna uppgifter, framgår att hans klient samtidigt som huvudförhandlingen i det aktuella målet pågick var häktad och belagd med restriktioner i ett annat mål – där advokaten inte var försvarare. Advokaten kände dock till att så var fallet och lät trots detta klienten ta del av handlingarna i plastmappen, som kom från klientens syster, utan att ett godkännande inhämtats från åklagaren i det andra målet. Advokaten har också medgett att han, som åklagaren påstått, tagit emot en lapp från en medåtalad. På lappen stod namn och telefonnummer som klienten bett honom skaffa så att han skulle kunna ansöka om telefontillstånd.
Enligt advokaten innehöll plastmappen han fick av klientens syster en delvis ifylld ansökan om ersättning från JK, tre handlingar i form av kvitto, kontoutdrag och en kontonota, samt en icke ifylld bankfullmakt och 8 till 10 oöppnade kuvert från en telefonoperatör. Advokaten hävdar dock att han inte gav mappen direkt till klienten utan istället ”sorterade ut de handlingar som var aktuella att visa för och diskutera med klienten”. Det rörde sig om JK-ansökan och tre handlingar som ”skulle kunna utgöra bevisning” i målet. Ingen av handlingarna visade sig dock vara av intresse – men advokaten behöll några av handlingarna i sin akt och lämnade senare samma dag tillbaka övriga handlingar i mappen till klientens syster. Ingen av de tre handlingar som advokaten hävdar har delats med klienten har dock lämnats in till disciplinnämnden och ingen av de tre personer som lämnat uppgifter till åklagaren om händelsen säger sig ha sett handlingarna.
Advokaten har under disciplinärendets gång nekat till att han under en annan förhandlingsdag skulle ha hållit upp en lapp som klienten kunde läsa. Enligt advokaten delgav han klienten att han fått lappen, men överlämnade varken den eller det antecknade telefonnumret till denne.
Får varning med straffavgift
Nu beslutar Advokatsamfundets disciplinnämnd att advokaten ska varnas för sitt agerande. Enligt disciplinnämnden har advokaten gjort sig skyldig till ett restriktionsbrott när han ”på egen hand” gjorde bedömningen att ett uppvisande av dokumenten var förenligt med restriktionerna som gällde för klienten i det andra målet eller vilken betydelse ett sådant agerande kunde ha i den andra utredningen. Enligt disciplinnämnden ankom en sådan bedömning nämligen inte på advokaten i den rådande situationen. Nämnden pekar här på att inget framkommit som tyder på att advokaten inte kunnat ”avvakta en mera noggrann analys” eller att något skulle ha hindrat advokaten att inom rimlig tid stämma av med åklagaren i det andra målet.
I beslutet konstaterar disciplinnämnden att ”ett strikt iakttagande av meddelade restriktioner utgör en förutsättning för att en advokat och dennes klient ska ha möjlighet att åtnjuta det för den häktade klienten så viktiga enrumsprivilegiet”. Mot bakgrund av detta anses ett restriktionsbrott likt det aktuella utgöra ett ”mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed” och aktualiserar därför frågan om uteslutning, vilket dock förutsätter att omständigheterna anses vara synnerligen försvårande. Enligt nämnden saknas uppgifter som stöder att advokatens avsikt varit att försvåra någon utredning eller att det ens funnits en konkret risk för att detta skulle ske genom förmedlandet av handlingarna. Kravet för uteslutning, som är mycket högt, anses därför inte vara uppfyllt och advokaten tilldelas därför en varning och 25 000 kronor i straffavgift.
Advokaten anses också ha brutit mot god advokatsed genom att vid flera tillfällen lämna oriktiga, eller i vart fall vilseledande, uppgifter till disciplinnämnden. Däremot ger utredningen inte stöd för att han förmedlat informationen på den omdiskuterade papperslappen till sin klient.
Tre ledamöter skiljaktiga
Disciplinnämnden är dock långt ifrån enig i sitt beslut. Tre ledamöter, däribland ordföranden, anser att advokaten inte bör meddelas någon disciplinpåföljd alls. I sin skiljaktiga mening skriver de, bland annat, att de mot bakgrund av vad som är utrett beträffande innehållet i plastmappen och advokatens åtgärder med detta att advokatens handlande ”inte har stått i strid med god advokatsed utan att hans handlande ryms inom den i och för sig mycket begränsade handlingsfrihet som i nu förevarande sammanhang trots allt föreligger för en advokat”.
Enligt ledamöterna riskerar ett annat synsätt än deras att ”göra den handlingsfrihet som trots allt finns och som måste finnas närmast illusorisk”. Anmälan borde därför inte föranleda någon åtgärd, anser de skiljaktiga ledamöterna.