KRÖNIKA – av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.
För två veckor sedan företrädde vi Jåhkågasska tjiellde (som på samiska betyder sameby) i Högsta förvaltningsdomstolen tillsammans med advokat Lisa Länta. Frågan är om regeringens beslut att ge tillstånd för en gruva i Gállok är lagligt. Två intressen står emot varandra; å ena sidan ett urfolks rennäring som bedrivits sedan urminnes tider och å andra sidan en järnmalmsgruva med en beräknad livslängd på 14 år.
Regeringen och samebyn är överens om att rennäringen i området riskerar att omintetgöras. Samebyn menar att så kommer att ske oavsett och regeringen är av uppfattningen att omintetgörandet kan hindras genom villkor.
Det är tio år sedan Jokkmokk Iron Mines AB gav in sin ansökan om bearbetningskoncession. Trots det är det först nu som samebyn fått framföra sina argument vid en muntlig förhandling. Och det är först nu som lagfarna domare kommer att pröva samebyns rättigheter. Regeringens beslut kan inte överklagas och därför har samebyn fått vända dig till Högsta förvaltningsdomstolen med en ansökan om rättsprövning.
Lagstiftningsmekanismen som ger regeringen rätt att utöva den dömande makten i den här typen av ärenden utgör en inskränkning av maktdelningsprincipen, d.v.s. principen om att makten i en demokratisk stat konstitutionellt fördelas på tre maktpoler (den lagstiftande, dömande och verkställande) i syfte att förhindra maktmissbruk.
Regeringen har ett visst handlingsutrymme att göra politiska överväganden vid ett beslut om bearbetningskoncession. Men frågan är hur stort detta utrymme är. Oavsett följer det av legalitetsprincipen (alltså principen om att alla åtgärder från det allmänna måste ha stöd i lag) att regeringens politiska handlingsutrymme aldrig kan sträcka sig längre än den yttersta ramen för de rättsregler regeringen haft att tillämpa (inklusive grundlagen och internationell rätt).
Vid sitt beslut att bevilja bearbetningskoncession i Gállok har regeringen i stort sett inte gjort några rättsliga bedömningar utan enbart gjort politiska överväganden. Detta är särskilt tydligt eftersom regeringen helt gått emot ställningstaganden emot gruvan från de myndigheter som har ansvar för rennäringen som allmänt intresse (Sametinget och länsstyrelsen).
Det känns minst sagt främmande i en rättsstat att delar av den politiska makten tillåts utöva den dömande makten på det här sättet. Än mer främmande är att vi samtidigt kan konstatera en mycket uppenbar och nära koppling mellan gruvindustrin i Sverige och våra politiker. Politiker som alltså vid beslut om tillstånd för gruvor utövar den makt som i ett rättssamhälle bygger på det oberoende som bara en domstol kan upprätthålla.
Vår förre näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson, som skrev under regeringens beslut om Gállok, uttalade sig flera gånger i media inför beslutet. Första uttalandena kom dagar efter det att han tillträtt som minister. Han uttryckte bland annat att han älskar gruvor och att han inte kunde vara opartisk vid beslutet. Jokkmokk Iron Mines AB:s ägare blev eld och lågor och skrev ett brev till näringsministern med ett särskilt tack för ”the immediate attention that you have given to the Kallak case”. I samma brev skriver bolaget att ”the public statement by you and the Prime Minister have caused excitement amongst Beowulf shareholders”. Karl-Petter Thorwaldsson fick allvarlig kritik från konstitutionsutskottet för sina uttalande. Men han valde både att fortsätta sina uttalanden i media på samma tema och sedan också att skriva på beslutet om bearbetningskoncession.
Ebba Busch, Thorwaldssons efterträdare, hinner inte vara på sin post som energi- och näringsminister mer än en månad innan hon besöker gruvindustrins intresseorganisation Svemin där hon stolt håller upp en ballong med texten ”Jag älskar också gruvor”.
Under vår sista förhandlingsdag i Högsta förvaltningsdomstolen kommer så nyheten att Ebba Busch fattat beslut om att upphäva ett beslut från Bergsstaten. Ett av få beslut där Bergsstaten inte beviljat bearbetningskoncession med hänvisning till att rennäringens intresse ska ges företräde framför mineralintresset. Bergsstatens beslut passade helt enkelt inte in i Ebba Buschs och regeringens politiska agenda och därför upphävdes det.
Som vanligt saknas tillräckliga motiveringar i regeringens beslut. Men Ebba Busch är tydlig i sina uttalanden i media: Gruvintresset ska ges större vikt när gruvan får ny chans till tillstånd och beslutet blir vägledande för framtida gruvtillstånd. Ebba Bush säger följande till Ekot: ”Genom att lägga om kursen för gruvpolitiken som regeringen nu gör har Sverige möjlighet att konkurrera med Norges olja med den svenska metallen och det är den kursändringen som det som det här markerar.”
På grund av att maktdelningsprincipen har frångåtts och politikerna i regeringen getts den dömande makten har juridiken blivit politik. Politikerna har inte förstått innebörden av eller allvaret i att dom innehar den dömande makten. Istället tar politikerna ut svängarna och tar sig friheten att använda sin makt (och därmed också det förtroende som dom fått) i sin politiska agenda att exploatera Sápmi. Juridiken till skydd för rennäringen och den samiska kulturen får stå tillbaka till förmån för dessa politiska beslut.
Det infinner sig en stor oro för renskötselns fortlevnad och för att samerna ska få ha kvar och kunna utveckla sin kultur i Sverige. Både den tidigare och den nuvarande regeringen har bevisat att politiker – oavsett vilket block dom tillhör – inte är några att räkna med för att bevara renskötseln och den samiska kulturen.
Det gäller nu att Högsta förvaltningsdomstolen inte går den ”enkla vägen” och upphäver regeringens beslut om bearbetningskoncession i Gállok på grund av att Karl-Petter Thorwaldsson var jävig. Vi måste få en dom som tydligt anger de ramar som regeringen har att förhålla sig till när beslut om bearbetningskoncession i samebyarnas områden fattas.
Hur ser det politiska handlingsutrymmet ut? När sätter minerallagen, miljöbalken, grundlagen och internationella konventioner stopp för regeringens politiska önskan att fortsätta kolonisera Sápmi med gruvor?
