DEBATT – av Vera Sommardal, kommunikatör & Malin Olsson, ordförande. Båda vid FATTA
Inför EU:s kommande omröstning om en samtyckeslag i hela EU har kritiken mot lagens rättssäkerhet åter aktualiserats, inte minst på Expressens ledarsida. Men vad säger egentligen forskningen som utvärderat lagen sedan dess implementering 2018?
Brås utvärdering av lagen från 2025 visar att oaktsamma våldtäkter fortfarande är en utmaning i svenska domstolar, vilket inte är oväntat eftersom begreppet beskriver en ny typ av situation. Oaktsamma våldtäkter behövde lagföras, även om tillämpningen i domstol fortfarande kan förtydligas – precis som Brå konstaterar.
Kritiken mot samtyckelagen nämner att domar som i högre grad bygger på muntlig bevisning har blivit vanligare. Det innebär dock inte att beviskraven är låga. För att ett muntligt vittnesmål ska vara tillräckligt för en fällande dom behöver personen tolkas som mycket trovärdig och brottet måste ha anmälts inom kort tid. Målsägande ska även ha vittnat om exakt samma händelseförlopp till olika parter såsom vårdpersonal, anhöriga och polis. Slutligen måste det finnas bevis på långsiktiga effekter hos den målsägande, exempelvis trauma.
På Expressens ledarsida påstås att det i praktiken räcker att kunna uttrycka sig väl för att få en fällande dom. Det stämmer inte. Däremot har vi sett hur den tidigare lagstiftningen för våldtäkt svikit våra brottsoffer då teknisk bevisning ofta saknas och domstolar har på så sätt varit begränsade i sin bevisvärdering. Därav behövde lagstiftningen ändras och vi behövde hitta nya sätt att bevisa att brott har begåtts, till exempel via muntlig bevisning. Brås rapport fastställer att fällande domar genom muntlig bevisning utan att samtliga krav uppfyllts är mycket få i Sverige. Kraven för en fällande dom är med andra ord fortsatt höga.
Det finns utmaningar med implementeringen av samtyckeslagen, precis som all annan lagstiftning, men för den sakens skull innebär det inte att lagen är felaktig. Samtyckeslagen genomdrevs inte lättvindigt och infördes därför att kraven för en fällande våldtäktsdom i Sverige var nästan ouppnåeliga. Begreppet “bortom allt rimligt tvivel” var för snävt och alltför många sexualbrottsdomar var därför allt annat än rättssäkra. De svårigheter som fortfarande finns är i stället något som rättssamhället behöver hitta lösningar på. Flera aktörer, däribland Polismyndigheten, vittnar om att utredningar kan vara mer tidskrävande, men det är inte heller orimligt. Sexualbrott orsakar ofta djupgående och långvariga konsekvenser för den som utsätts. Att dessa brott kräver tid och resurser bör inte ses som ett problem, utan som en självklarhet i ett rättssamhälle. Det som behövs är inte en urholkning av lagen, utan fortsatt utveckling av rättstillämpningen och ökade resurser till utredningar av sexualbrott.
EU har nu möjlighet att ta ett viktigt steg mot en mer rättssäker och modern sexualbrottslagstiftning. Det bör vi ta – med grund i kunskap, inte missuppfattningar. Därför ser vi med stor glädje fram mot den dag i slutet av april då EU-parlamentet röstar för en europeisk samtyckeslag!
