av Hugo Skoglund, biträdande jurist Advokatfirman CarthielAB
Lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar har i skrivande stund varit i kraft i 12 månader. Syftet med lagen är att hindra skadliga utländska direktinvesteringar i svensk skyddsvärd verksamhet. Frågan så här långt är om lagen och de granskningar som utförts har uppfyllt detta syfte.
Statistik
Totalt har 1206 investeringar anmälts till Inspektionen för strategiska produkter (ISP) sedan lagen om granskning av utländska direktinvesteringar trädde i kraft den 1 december 2023. Av dessa 1206 anmälningar har ISP beslutat om att inleda en granskning i 24 ärenden. Och av dessa 24 granskade investeringar har elva blivit godkända och fem har godkänts med villkor. Ingen investering har förbjudits. Detta bör innebära att åtta investeringar handläggs av ISP i nuläget; en handläggning som får pågå i längst sex månader.
Utöver det nyssnämnda kan det även konstateras att myndigheten i nuläget handlägger ungefär 176 anmälningar där beslut ska fattas om en granskning ska inledas eller inte. Denna inledande kontroll av anmälan ska enligt regelverket resultera i ett beslut inom 25 dagar från att anmälan gjordes.
Anmälningarna
Statistiken utvisar alltså ett snitt på ungefär tre anmälningar om dagen sedan lagen trädde i kraft. En överväldigande majoritet av dessa anmälningar, ca 98%, avser transaktioner där det saknats en förmodad hotbild mot svensk säkerhet eller allmän ordning. Anledning till detta grundar sig med största sannolikhet i lagens breda tillämpningsområde, ett tillämpningsområde som både kan ifrågasättas och har ifrågasatts.
Något som däremot inte är ett krav för att en investering ska omfattas av anmälningsplikten är att investeringen är utländsk. Av förarbetena till lagen framgår nämligen att även investeringar från svenska fysiska och juridiska personer ska anmälas, vilket kan framstå som säreget med tanke på lagens syfte. Att även svenska investeringar är anmälningspliktiga förklaras med en vilja att förhindra bulvanförhållanden där svenska ägare agerar målvakt åt en investerare från tredje land.
Under lagstiftningsprocessen var flera remissinstanser kritiska till den nu gällande ordningen, framför allt att en anmälan skulle krävas av svenska aktörer och pekade särskilt på att en stor andel oproblematiska anmälningar skulle leda till fördröjningar för såväl granskningsmyndigheten som berörda företag. Förslag på alternativa lösningar för att komma åt ett kringgående av regelverket lades fram av Advokatsamfundet. Lagstiftaren framhöll emellertid att intresset av att upptäcka försök till kringgående av regelverket överväger den olägenhet det innebär för investerare och målbolag att transaktionen skjuts upp samt det arbete som tillkommer för att upprätta anmälan.
De icke-existerande förbuden
Vad som kan konstateras utifrån befintlig statistik är att det i åtminstone 1006 ärenden förekommit olägenheter för både investerare och målbolag då det inte funnits någon reell problematik med investeringen utifrån ett säkerhetsperspektiv. Det stora antalet ärenden torde dessutom ha inneburit en stor arbetsbelastning för ISP, som utgör en förhållandevis liten myndighet. Endast i 24 fall har en faktisk granskning påbörjats och i blott fem fall har anmälan, förutom omfattande förseningar och tillkommande kostnader, lett till en faktisk påverkan på transaktionen i fråga. I dessa fem fall har det inte varit fråga om förbud utan i stället har investeringen villkorats. Ingen investering har förbjudits.
En relevant och befogad fråga i sammanhanget är varför inga investeringar har förbjudits. Beror det på att de problem som lagen är ämnad att motverka inte existerar, att de investerare som genomför dessa investeringar nu väljer att investera på andra platser eller att de helt enkelt inte anmäler investeringarna till ISP?
Det kan med fog misstänkas att en investerare med avsikter att investera i skyddsvärd verksamhet där syftet inte är rent ekonomiskt utan i stället att skada svenska intressen skulle avhålla sig från att göra den investeringen känd för svenska myndigheter. ISP har förvisso möjlighet att inleda en granskning ex proprio. I nuläget är det dock oklart om myndigheten har utnyttjat den möjligheten, och om den de facto har nyttjats så har den bevisligen inte resulterat i något förbud.
Framtiden för granskning av utländska direktinvesteringar
Mer tid och praxis behövs innan det går att utvärdera om lagen fyller sitt syfte. Dessutom är det troligt att inte alla av dessa 1006 ärenden som nämnts ovan har anmälts av enbart svenska investerare. Utan flera anmälningar kan ha genomförts av investerare från tredjeland där en inledande bedömning av anmälan kan anses nödvändig i större utsträckning.
Vid sidan av tillämpningen av den svenska lagen pågår i nuläget lagstiftningsarbete på unionsnivå, vilket troligtvis kommer att påverka den svenska lagens utformning framgent. Detta då lagen är en direkt följd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452.
Än är alltså inte sista ordet sagt om lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Utifrån den statistik som finns tillgänglig i nuläget framstår det dock än så länge möjligen som att ISP jagar ryska, iranska och kinesiska spöken på bekostnad av svenska investerares tid och pengar.
