DEBATT – av Robert Klackenborn, Advokat på Ejder Advokatbyrå.
Under senare tid har det lyfts röster som undrar om Advokatsamfundets disciplinnämnd gör tillräckligt mycket för att se till att advokatkåren hålls ren från oetiska utövare.
Jag håller med om att det finns fog för diskussionen. På relativt kort tid har en handfull advokater blivit uteslutna ur samfundet och utifrån vissa sentida journalistiska gräv så kan det bli så att vi har fler uteslutningar att vänta.
Frågan om samfundet gör tillräckligt är såklart även motiverad. Advokatsamfundet är nämligen som alla andra organisationer på det viset att vi aldrig är starkare än vår svagaste länk. Med det sagt så kan man gå vidare till frågorna: vad görs just nu och är det tillräckligt?
Inledningsvis så måste man konstatera att det advokatetiska regelverket är ett oerhört komplext regelverk. Även den som med hela sitt advokathjärta vill göra rätt kommer inte alltid kunna göra så. Som advokat hamnar man nämligen närmast dagligen i situationer där flera alternativ skulle kunna vara det rätta. I sådana fall gör man vad vi advokater gör i alla andra fall: vi lägger pannan i djupa veck och näsan i böckerna. I slutet av ens advokatetiska utredning så tar man ett beslut som man sedan får leva med. Fast det är sällan så att beslutet vilket man kommer fram till är ett som man känner sig hundra procent trygg i.
Fast när det gäller merparten av de mer medialt uppmärksammade avslöjandena så handlar dessa sällan om ”skulle man kunna göra si eller så-fall”. Utan då har det mer ofta än inte handlat om situationer där advokaten i fråga antingen har åsidosatt regelverket för att vinna fördelar hos vissa klienter eller där advokaten bara har tillämpat sitt omdöme på ett episkt dåligt vis.
Men den överväldigande majoriteten av kåren vill hålla sig kloss an advokatetiken. Det advokatetiska regelverket är nämligen inte någonting som vi advokater är pådyvlade av överhögheten och som vi måste förhålla oss till vid äventyr om uteslutning.
Att vara advokat är att ha som yrke att vara en bråkig typ. Hela dagarna spenderar vi i konflikter med människor, ofta med motparter men ibland även med våra klienter. Att arbeta under sådana förhållanden kräver ett väldigt tydligt förhållningssätt till sin omvärld. Till detta har vi advokatetiken. Vi ska vara oberoende, lojala, upprätthålla konfidentialitet och se till att vi är fria från intressekonflikter. Vi ska inte bara förhålla oss till detta eftersom ett uteslutande i praktiken innebär ett yrkesförbud utan framförallt för vår egna psykiska hälsas skull. Att hålla sig väl till advokatetiken minskar nämligen radikalt antalet sidokonflikter och gör istället att vi kan ägna oss åt vårt yrke.
Men för den delen av kåren som är oförmögna att tänka långsiktigt: vad göra åt dessa?
För det första så vill jag mena att Advokatsamfundet vill samma sak som lejonparten av samhället, alltså att vi ska ha en stark och seriös advokatkår som utgör stommen i vår rättsstat. Vi advokater ska stå emot godtycklig rättstillämpning och rent generellt bistå den rättssökande allmänheten. Advokatsamfundet har inget intresse av att inte göra allt de kan för att få bort oseriösa aktörer. Utan skälet är helt enkelt att det inte går att avslöja alla advokatetiska övertramp, på samma vis som det inte går att avslöja alla brott. Fast skulle advokatsamfundet kunna arbeta på ett annat, mer effektivt, vis?
Från tid till annan så lyfter kritiker till samfundets disciplinnämnd olika alternativ till dagens ordning. Ofta tillsynes utan att kritikern ifråga verkar medveten om att alternativen redan är beprövade och förkastade sedan länge, det vill säga ur en bredare historisk och samhällelig kontext. Ett alternativ som ofta lyfts är att Advokatsamfundet ska inta en mer aktiv utredande roll jämte sin beslutande – och slutligen uteslutande – roll. Är detta möjligt? Ja. Är detta en bra idé? Nej.
Vi har nämligen redan prövat inkvisitoriska rättsordningar. Det vill säga ordningar där domstolen både anklagar och dömer; de fungerar utomordentligt dåligt. Fast måste Advokatsamfundet vara som rättsordningen i övrigt? Måste samfundet verkligen tillämpa samma rättsstatliga principer som vi kollektivt har kommit fram till är mest effektiva och rättssäkra? Vid gud så hoppas jag det och det borde du också göra.
