Länsstyrelsen saknade stöd i lag för sitt beslut om att ta ut avgifter. Beslutet upphävs nu i sin helhet av Mark- och miljööverdomstolen.
Länsstyrelsen i Skåne län beslutade i september 2017 att ett återvinningsföretag i Landskrona kommun skulle omfattas av ett antal verksamhetskoder och avgiftskoder i enlighet med bland annat miljöprövningsförordningen. Företaget överklagade senare beslutet till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt och yrkade att endast en av de bestämda verksamhetskoderna skulle gälla för anläggningen.
Var överklagbart
Domstolen utredde inledningsvis frågan om länsstyrelsens beslut var överklagarbart. Det konstaterades att beslut om företags placering i vissa verksamhetskoder kan ha faktiska verkningar, bland annat då de av adressaten kan uppfattas som ett ställningstagande som ska utgöra del av underlaget för tillsynsmyndighetens kommande krav på avgift. Beslutet bedömdes alltså ha påverkan på adressatens handlande – och tillerkändes överklagbarhet.
Framgår inte av förordningen
Avseende vilka verksamhetskoder som ska gälla för en anläggning bedömde domstolen att sådana beslut ska tas som en direkt följd av vilken typ av anläggning eller verksamhet det gäller. Det är alltså ingenting som framgår direkt av förordningen. Domstolen konstaterade samtidigt att även om det inte i förordningen finns uttryckligt lagstöd för länsstyrelsen att fatta beslut om verksamhetskoder, framgår det inte heller att myndigheten är förhindrad att fatta sådana beslut.
Sammantaget ansåg domstolen sig sakna anledning att ändra länsstyrelsens beslut – och överklagandet avslogs. Det tekniska rådet i domstolen var dock skiljaktigt och anförde att länsstyrelsens beslut om verksamhetskod var en ”nullitet som saknar självständig rättsverkan” – och att bolagets överklagande därmed skulle avvisas.
Upphäver beslutet
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, prövar nu målet, och upphäver länsstyrelsens beslut.
MÖD beaktar att det utöver verksamhetskoder i beslutet även föreskrivs att länsstyrelsen har rätt att ta ut prövnings- eller tillsynsavgifter med anledning av företagets verksamhet. MÖD påpekar att beslut om uttag av avgift är ett ingripande beslut mot den enskilde, och att det därmed ställs högra krav på att sådant utformas på ett klart och tydligt sätt. I det överklagade beslutet framgår det dock inte till vilket belopp aktuell avgift uppgår till – utan endast vilka avgiftskoder som ska läggas till grund för beräkning av avgiften.
Saknas lagstöd
Sammantaget anses länsstyrelsen därmed inte ha haft stöd i lag eller förordning att besluta på så sätt som skett. Att företaget endast överklagat beslutet avseende verksamhetskoderna anses mot denna bakgrund inte utgöra ett hinder mot att beslutet i dess helhet upphävs. Underinstansens dom ändras i enlighet med detta.
