En 52-årig läkare döms för mened av normalgraden för att medvetet ha lämnat felaktiga uppgifter i ett umgängesmål om vid vilken tidpunkt hon lagt in journalanteckningar om faderns påstådda misshandel av modern.
Enligt hovrätten är brottet inte av ringa grad eftersom uppgifterna kunde ha fått en avgörande betydelse i målet.
Bakgrunden till att den 52-åriga läkaren åtalades för mened var att en kollega till läkaren, en kvinnlig sjuksköterska, hade haft en stormig relation med en man som avslutats 2013 .
I juli samma år gjordes en anonym polisanmälan mot mannen som gick ut på att han under flera års tid misshandlat både kvinnan och deras gemensamma son.
Under förundersökningen lämnade kvinnan in journalanteckningar som angav att hon undersökts av den 52-åriga läkaren och då uppvisat skador som hon skulle ha fått från mannen.
Det framgick däremot inte när anteckningarna skulle ha lagts in i klinikens journalhanteringssystem.
Framgick inte när anteckningarna lagts in
På grund av att preskriptionsfristen hade löpt ut lades förundersökningen mot mannen ned. Hösten 2014 väckte han dock i sin tur talan mot kvinnan för att få till umgänge med deras gemensamma son.
I juni 2016 höll tingsrätten huvudförhandling i umgängesmålet. Vittnesförhöret hade till stor del handlat om de journalanteckningar som den 52-åriga läkaren upprättat och som enligt kvinnan utgjorde dokumentation av de skador som mannen tillfogat henne.
Tingsrätten bedömde dock bevisvärdet vara begränsat på grund av att anteckningarna inte gjorts i kronologisk ordning och ansåg samtidigt att risken för att kvinnan eller sonen skulle utsättas för övergrepp av mannen var låg.
Domstolen förordnade att sonen hade rätt till visst umgänge med sin pappa och den avgörande frågan i fallet var om journalanteckningarna blivit feldaterade.
Visade endast besöksdag
Domstolen noterade att utskrifterna av journalanteckningarna inte visade när respektive anteckning faktiskt hade gjorts, utan endast den ”besöksdag” som antecknats i journalen.
Tingsrätten bedömde därför att 52-åringen under ed inte lämnat korrekta uppgifter om när de aktuella journalanteckningarna hade lagts in i systemet. Hon hade därmed gjort sig skyldig till mened.
Tingsrätten fann dock brottet med hänsyn till omständigheterna vara ringa vilket fick till följd att preskriptionstiden hade löpt ut. 52-åringen friades därför för mened men också för osant intygande. Kvinnan friades för brukande av osann urkund.
Målet togs vidare till hovrätten
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt som gjorde en annan bedömning avseende svårighetsgraden av menedsbrottet.
Domstolen noterar att menedsbrott kan bedömas som ringa om utsagan har liten betydelse för saken.
52-åringen har lämnat osanna uppgifter i ett mål rörande umgänge med barn och i vilket hon har hörts i egenskap av läkare. Uppgifterna har rört skador som modern i umgängestvisten påstod att fadern åsamkat henne och sonen genom misshandel.
Det är enligt hovrätten uppenbart att dess uppgifter hade kunnat få avgörande betydelse för utgången i målet om tingsrätten hade bedömt dem som tillförlitliga. Eftersom det var en ren tillfällighet att bristerna i journalföringen uppmärksammades har 52-åringens utsaga inte haft ringa betydelse för saken.
Hon ska därför dömas för mened av normalgraden.
Får villkorlig dom
Det föreligger en stark presumtion för fängelse vid menedsbrott, men eftersom handläggningen dragit ut på tiden anser dock hovrätten att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom förenat med samhällstjänst i 100 timmar, motsvarande ett alternativt fängelsestraff på tre månader.
Avseende den andra kvinnan går hovrätten på tingsrättens linje och ogillar åtalen mot henne. (Blendow Lexnova)
