Ägde obrukbart 1800-talsvapen – döms för vapenbrott
Tingsrätten friade en man för vapenbrott, eftersom han hade fog för sin övertygelse om att ett vapen han tagit över från sina föräldrar var så gammalt att det inte krävdes tillstånd för innehavet av det.
En oenig hovrätt dömer honom däremot då det var oaktsamt att inte försäkra sig om att det var tillståndspliktigt.
Den 60-årige mannen åtalades vid Luleå tingsrätt misstänkt för vapenbrott efter att Polisen upptäckt att han innehade ett gevär i samband med att han misstänktes för brott.
Han hade köpt sina föräldrars hus och tog då även över en hel del saker som lämnats kvar, bland annat ett gevär som hans pappa hittat på sextiotalet. Geväret var märkt med 1870 och mannen bedömde att det inte fungerade, men förvarade det i ett vapenskåp.
Oenig tingsrätt friade mannen
Tingsrätten konstaterade i sin dom att vapnet, trots dess ålder, var tillståndspliktigt. Detta eftersom det var avsett för gastäta enhetspatroner, vilket gör att undantaget från tillståndsplikt för vapen tillverkade före 1890 inte var tillämpligt i detta fall.
Detta var mannen dock inte medveten om. Han hade läst i en jakttidning att vapen tillverkade före 1890 inte krävde licens och antog att undantaget var lämpligt eftersom geväret var märkt 1870.
Tingsrätten ansåg att han hade fog för den övertygelsen och att han, i och med att han förvarat vapnet i ett vapenskåp, inte varit oaktsam.
Han frikändes därför från åtalet.
Tingsfiskalen var däremot skiljaktig. Hon framhöll att det är allmänt känt att vapenhantering är strikt reglerat och att mannen därför borde ha vidtagit någon typ av åtgärd för att undersöka om vapnet krävde tillstånd. Ytterligare krav på honom att göra detta kunde, enligt henne, ställas eftersom han hade licens för andra vapen, ägnade sig åt jakt, och därför har god kunskap om vad som gäller på området. På grund av det ansåg tingsfiskalen att mannen borde dömas för vapenbrott.
Hovrätten gör annan bedömning – fäller mannen
Avgörandet överklagades dock till Hovrätten för Övre Norrland, som i likhet med tingsrättens skiljaktiga mening anser att en normalt aktsam person måste vidta visas åtgärder för att säkerställa att ett innehav av ett skjutvapen är lagenligt. Detta särskilt om det gäller en person mer erfarenhet och kunskap om vapenhantering. Den tilltalades underlåtenhet utgör därför oaktsamhet och han döms för vapenbrott.
Brottet bedöms dock som ringa, eftersom det har varit fråga om ett passivt innehav och vapnet har förvarats i ett godkänt vapenskåp. Dessutom var det i obrukbart skick. Utifrån detta bestäms påföljden till dagsböter.
Ett hovrättsråd var dock skiljaktig och anser att 60-åringen ska dömas för ringa vapenbrott eftersom han har agerat med likgiltighetsuppsåt.
Detta då han varit medveten om risken för att han innehaft vapnet utan att ha rätt till det och att han varit likgiltig inför den omständigheten. Något som talar för det är dels att han har goda kunskaper på området, dels att han uppgett att han hade övervägt att lämna in vapnet till polisen under en vapenamnesti. (Blendow Lexnova)
