En man begärde av Linnéuniversitetet att få ut uppgifter om honom samt att andra uppgifter skulle raderas.
Nu får universitetet kritik av Justitiekanslern, JK, för hanteringen av mannens första begäran. JK gör även vissa uttalanden gällande mannens andra begäran om radering av personuppgifter.
En man begärde i maj 2016 att få ut viss e-postkorrespondens mellan anställda på Linnéuniversitetet som rörde honom efter att ha tagit del av deras loggar. I juni 2016 avslogs hans begäran av universitetsdirektören med motiveringen att de aktuella e-postmeddelandena var intern kommunikation som inte innehöll allmän handling. Beslutet överklagades till Kammarrätten i Jönköping och den 2 augusti 2016 undanröjdes beslutet och återförvisades till universitetet för fortsatt handläggning. Den 25 augusti 2016 avslog Högsta förvaltningsdomstolen universitetets överklagande och Kammarrättens beslut vann laga kraft. Något nytt beslut togs dock aldrig från universitets sida.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Strider mot tryckfrihetsförordningen
JK konstaterar till en början att varken universitetsdirektören, domstolen eller JK haft tillgång till de e-postmeddelanden som mannen begärt ut. När direktören och kammarrätten fattat respektive beslut har dessa baserats på de loggar som mannen tidigare tagit del av. Eftersom JK saknar underlag för en bedömning om meddelandena kan ha utgjort allmän handling, riktas kritiken mot det faktum att inga åtgärder vidtogs efter att universitetsdirektörens beslut undanröjts och återförvisats av kammarrätten. Enligt JK strider universitetets agerande mot tryckfrihetsförordningen. Vidare konstateras att universitetets krav att den som begärt en allmän handling ska återkomma skriftligen för att få ett formellt och överklagbart myndighetsbeslut, inte är förenligt med lag.
Begärde radering
I mars 2018 inkom mannen med en första begäran om radering av digitalt hanterade brottmålsdomar rörande honom enligt 28 § personuppgiftslagen, PUL. Han krävde vidare information enligt 26 § PUL om vilka brottmålsdomar och andra uppgifter om brottsligt agerande som universitetet behandlade rörande honom. Universitetet svarade att de endast förvarade en brottmålsdom som inte var digital. Enligt JK uppfyllde detta svar universitetets skyldigheter enligt PUL.
Mannen återkom dock med en ny begäran i maj 2018 om radering av såväl digitalt som manuellt hanterade personuppgifter om brottmålsdomar eller förhållanden redovisade i domarna. Eftersom universitetet från och med den 25 maj 2018 är skyldigt att tillämpa dataskyddsförordningen, krävs att universitetet fattar ett beslut i frågan om radering. Universitetet fattade dock aldrig något beslut i frågan. Mannen hade nämligen i skrivelsen från maj även begärt skadestånd på grund av den bristande hanteringen av hans personuppgifter. Universitetet lämnade därför över skrivelsen till JK.
Ska besvaras tydligt
Gällande begäran i maj 2018 gör JK vissa uttalanden. Till att börja med konstaterar JK att omständigheterna i just detta ärende gör att ingen kritik bör riktas mot universitetet. Vad omständigheterna istället visar, är vikten av att myndigheter är noga med att utreda vad som är en formell begäran från en enskild och vad denna begäran tar sikte på. Myndigheter bör vidare vara noga med att skilja på olika punkter i en begäran, samt besvara dessa på ett tydligt sätt.
JK avslutar ärendet med dessa uttalanden och tar ingen ställning i skadeståndsfrågan. (Blendow Lexnova)
