Kvinnan flydde från obligatorisk militärtjänstgöring i Eritrea och sökte asyl i Sverige. Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att hon ska utvisas – eftersom hon begått brott mot mänskligheten. Men då hon riskerar förföljelse vid ett återvändande till Eritrea får hon stanna i Sverige tills vidare.
Kvinnan sökte asyl i Sverige 2015 och åberopade att hon hade lämnat sitt hemland Eritrea illegalt och deserterat från nationaltjänsten där hon tjänstgjorde som vakt över frihetsberövade på en polisstation.
Hade sannolikt medverkat till brott mot mänskligheten
Drygt två år senare valde Migrationsverket dock att avslå kvinnans asylansökan. Detta eftersom hennes arbete inom nationaltjänsten innebar att det var ”uppenbart att hon haft kännedom om de övergrepp som begicks där” och att hon därmed underlättat för regimens brott mot mänskligheten.
Det fanns därför, enligt Migrationsverket, ”synnerlig anledning att anta att A, genom att övervaka frihetsberövade personer, i väsentlig mån har medverkat till förövandet av brott mot mänskligheten”. Det uteslöt således möjligheterna att betrakta henne som flykting eller alternativt skyddsbehövande.
Samtidigt fanns hinder mot att verkställa utvisning av kvinnan till Eritrea, under ett år, då hon riskerade förföljelse och hon beviljades ett ettårigt uppehållstillstånd.
Migrationsdomstolen tyckte annorlunda
Kvinnan överklagade Migrationsverkets beslut till Migrationsdomstolen och yrkade att hon skulle beviljas uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande och resedokument.
Migrationsdomstolen avvisade yrkandet om uppehållstillstånd, upphävde det överklagade beslutet och förklarade att kvinnan var flykting och därmed berättigad till resedokument.
Kan inte läggas kvinnan till last
Det stod enligt domstolen klart att kvinnan medverkat till ett brottsligt handlande och att hon kan åläggas ett individuellt ansvar. Samtidigt hade hon fått arbetsuppgifterna på grund av nationaltjänsten och hennes möjlighet att avsluta tjänsten fick, enligt domstolen, anses obefintlig.
Under sådana förhållanden är det, enligt domstolen, svårt att lägga kvinnan till last att hon inte lämnat Eritrea tidigare. Inte heller det förhållande att kvinnan inte försökt förändra sin arbetssituation kan, enligt migrationsdomstolen, få ”en avgörande betydelse” då det rörde sig om tvångsarbete förenat med ”allvarliga sanktioner”.
Slutligen slog migrationsdomstolen fast att det saknas belägg för att kvinnan inte skulle straffas omedelbart vid det fall hon hade misskött sitt arbete, varför hon ska frias från ansvar.
Migrationsöverdomstolen går på Migrationsverkets linje
Målet gick till Migrationsöverdomstolen som nu slår fast att kvinnan, även om hon inte sökte tjänsten som militärpolisfrivilligt och aldrig ingripit vid flyktförsök, genom arbetet vid nationaltjänsten ”får anses ha deltagit i väsentlig mån i de brott mot mänskligheten som begicks på polisstationen”. Huruvida detta var uppsåtligt eller inte anser domstolen inte spela någon roll och hon kan därför åläggas ett individuellt ansvar för brotten.
Det faktum att kvinnan valde att fly från platsen först när hon uppfattade att det fanns en risk för att hon själv skulle bli bestraffad har enligt Migrations-överdomstolen viss betydelse. Mot bakgrund av vad hon själv har berättat anser Migrationsöverdomstolen att det var ett rimligt och inte alltför avlägset alternativ för henne att avvika från tjänstgöringen vid ett tidigare tillfälle.
Även om det inte kan uteslutas att det funnits en hotbild på polisstationen anser domstolen att hennes eget agerande talar för att det inte funnits något sådant tvång som inneburit ett överhängande hot mot hennes liv eller fara för allvarlig kroppsskada.
Inte handlat under tvång enligt Romstadgan
Med detta fastslaget anser domstolen att kvinnan inte kan anses ha agerat under sådant tvång som avses i Romstadgan varför det finns ”synnerlig anledning” att anta att hon varit delaktig i förövandet av brott mot mänskligheten. Därför kan hon inte anses som varken flykting eller alternativt skyddsbehövande. och Migrationsverkets överklagande bifalls därför.
Däremot slår domstolen fast att kvinnan, då hon riskerar en ”omänsklig behandling eller bestraffning” vid ett återvändande till Eritrea, inte kan utvisas dit för närvarande och kvinnan ska därför bli kvar i Sverige, på det sätt Migrationsverket beslutar.
