DEBATT/KOMMENTAR – av Hugo Tiberg, professor emeritus i sjö- och transporträtt
För sjötransporterat gods utställer transportören ofta ett konossement, som betygar lastningen och ger mottagaren i lossningshamnen ett bevis om rätten att få ut godset. Eftersom papperet brukar uppta villkor för transporten uppfattas det lätt som ett fraktavtal. Men eftersom det endast har transportörens underskrift borde en noggrann bedömare dra öronen åt sig ifråga om den karakteristiken.
Det borde också Göteborgs tingsrätt ha gjort i en dom den 16 februari 2012 i mål T 1838-12, TransWeco AB ./. mot Volvo Logistics. Tingsrätten har gjort ett hästjobb i att reda ut krångliga turer och rättsliga implikationer i målet, men det finns tveksamheter, och särskilt det som sägs om konossementets funktion uppfordrar direkt till rättelse.
I målet figurerade flera bokningsbekräftelser och minst två skilda konossements-utfärdanden, varav ett tecknat för TransWekos räkning hade kommit Volvo tillhanda. Tingsrätten uttalar med anledning härav rörande TransWekos identitet som transportör:
”I och med att konossement utfärdades får det underliggande transportavtalet som det manifesterats i bokningsbekräftelsen anses ha ersatts med ett nytt transportavtal.”
Efter att ha bekräftat att TransWeko är att anse som transportör anger domen i fortsättningen ifråga om företagets eventuella ansvar för avvikelse från avsedd färdväg (deviation) bl.a. följande:
”av villkoren för … de av TransWeko utställda konossementen framgår att transportören har en betydande rätt att välja bland annat vilken rutt fartyget ska ta.”
Tingsrätten uttrycker alltså uppfattningen att det utfärdade konossementet dels ersätter det tidigare fraktavtalet, dels bestämmer vem som är avsändarens motpart och ytterligare avgör avsändarens villkor för transporten.
Jag vill med skärpa betona att inget av detta är konossementets innebörd och verkan idag. Ett uttalande i den riktningen i min stolföregångares lärobok Allmän transporträtt hade ett enstaka stöd i rättspraxis men framstod som en udda svensk företeelse och blev redan 1966 vederlagt i Festskrift tillägnad Håkan Nial ss. 503–530.
Det finns förvisso situationer där konossementet kan ge ledtrådar för parternas avsikter, och det har på sina håll funnits regler att konossement ska undertecknas för båda parters räkning, men det internationellt gångbara konossementet är idag en ensidig handling undertecknad endast för transportörens räkning. Detta är ingen tillfällighet utan speglar handlingens egenskap av ett av transportören ensidigt utfärdat dokument som främst är avsedd för mottagarens legitimation.
De villkor som finns i konossementet kan, särskilt vid styckegodsbefordran, bekräfta vad parterna har avsett, men avviker de från ett klart fraktavtal parterna emellan är handlingen inte ägnad att ändra eller ersätta detta. Konossements-villkoren vinner istället gradvis verkan i förhållande till den berättigade innehavaren.
Under konossementets väg mot mottagaren kan en besittare av handlingen vara en bank som behöver handlingen som säkerhet för utlagd köpeskilling enligt de villkor som den uttrycker. Samma ställning har den angivne eller genom förvärv legitimerade godsmottagaren så länge han inte utnyttjat konossementet till att kräva leverans. Ingen av dessa är alltså bunden av villkoren utan kan, om de finner handlingen belastande t.ex. efter ett haveri, avstå från att utnyttja den. Den som så avstår kan inte hållas till ansvar för frakt eller andra krav enligt handlingen.
När mottagaren däremot gör bruk av konossementet uppstår en ny situation. Enligt ett ofta citerat uttalande av Lord Atkin i rättsfallet Hain S.S. Co. v. Tate & Lyle ”förefaller ett nytt avtal att uppstå”, enligt vilket mottagaren kan hållas ansvarig för fullgörande av de angivna villkoren.
Tingsrättens åberopande av konossementet som stöd för vem som i förhållande till avtalande lastägare är ansvarig transportör liksom för verkan av deviation gentemot denne ingår bland andra anförda omständigheter och behöver inte innebära att avgörandet måste vara sakligt felaktigt. Men de oförbehållsamma uttalandena om konossementet som ersättare för ett ingånget fraktavtal har potentiell spridningseffekt och måste snarast oskadliggöras så att de inte kan göda och sprida villfarelser om konossementets juridiska verkan.
