Kvinnan menar att kammarrätten inte tar hänsyn till att familjens anfäder stavat efternamnet med dubbel-w under 108 år – bland annat moderns farfar stavade sitt eget efternamn så: ”Han skrev inte fel och han stavade inte fel, eftersom han visste vilket efternamn han hade”. Endast personer som bär ett särskilt efternamn har tillförlitlig kunskap om hur deras namn stavas, anser kvinnan.
Kammarrätten ifrågasätter inte att kvinnan och hennes familj stavar sitt efternamn med dubbel-w eller att de anser detta vara den riktiga stavningen av efternamnet. En förutsättning för att rättelse i folkbokföringsdatabasen skall kunna ske är emellertid att det kan påvisas att stavningen av ett efternamn egentligen är en annan än den som är införd i databasen och att uppgifterna således är felaktiga. Så är enligt domstolen inte fallet i detta mål.
Sammanfattningsvis upphäver kammarrätten länsrättens dom och fastställer Skatteverkets beslut att avslå familjens begäran om rättelse av stavningen av efternamnet.
