Gröning disputerar i mitten av september med sin avhandling EU, staten och rätten att straffa: Problem och principer för EU:s straffrättsliga lagstiftning. Som grundläggande frågor analyserar hon i avhandlingen hur och i vilken utsträckning idén om en legitim straffrätt är förenlig med förekomsten av straffrättslig lagstiftningsmakt på EU-nivå, vilken helt eller delvis är avskild från staten.
Gröning diskuterar vidare förutsättningarna för att legitimera den framväxande EU-straffrätten och centrerar sin analys kring de grundläggande legitimitetskraven medborgerlig förankring och rättighetsskydd samt hur dessa kan säkerställas i ett institutionellt ramverk för EU-straffrätten.
– EU har i viss utsträckning principiella förutsättningar för en legitim straffrätt. Det demokratiska underskottet i den straffrättsliga kontexten framstår dock som särskilt problematiskt. Reglerna förlorar på sätt och vis sin förankring i statens konstitution och parlamentariska struktur och EU-medborgarna kan endast i liten utsträckning utöva inflytande och kontroll över beslutsfattandet, säger Gröning.
Gröning disponerar sin avhandling i tre olika delar där den inledande delen behandlar faktumet att EU:s straffrättsliga utveckling pekar mot en fortsatt europeisk integration. Vidare framhålls i del två och tre en analys av EU-straffrättens legitimitetsproblematik, där också frågor rörande straffrättens adekvata kompetensfördelning mellan EU och medlemsstaterna behandlas.
– EU:s legitimitetsbrister ger generellt skäl för fokus på återhållsamhet, restriktivitet och humanitet i EU:s straffrättsliga utveckling. Trots detta bör en överstatlig struktur förordas framför dagens mellanstatliga samarbete, säger Gröning.
Gröning menar att ett ramverk för EU-straffrätten bör innefatta ett väldefinierat och strikt konstitutionellt lagstiftningsmandat för EU:s institutioner som är transparant för EU-medborgarna. Lagstiftningsmakten ska underordnas maktfördelande och maktbegränsande principer, där ett genuint rättighetsskydd är essentiellt.
– Dock är det ett oeftergivligt krav att det finns en domstol, såsom EG-domstolen, som utför kontroll på EU-nivå och på sikt förordas en mer utvecklad konstitutionell kontroll, fortsätter Gröning.
Avseende kompetensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna anses den ideala framtida ordningen vara en ordning där fullständiga strafflagar beslutas på EU-nivå. Kompetensområdet ska dock vara snävt och tydligt definierat och tillämpning liksom verkställighet ska ske nationellt. Dock finns skäl för att ansvarsförutsättningar, straffmätning och påföljdsval formuleras gemensamt på EU-nivå.
-. Framför den idag i många avseenden kvalitativt omfångsrika utvecklingen förordas således en kvalitativt avgränsad straffrätt. På de områden där brottsbekämpning anses förutsätta ett EU-samarbete bör EU:s institutioner ges de befogenheter som är nödvändiga för en effektivt fungerande och rättssäker EU-straffrättsordning, avslutar Gröning.
Åsa Persson
