Som en följd av finans- & fastighetskraschen i början av 1990-talet sköljde en våg av borgensrättsliga, aktiebolagsrättsliga och konkursrättsliga tvister över domstolarna. Inte förrän i slutet av 1990-talet hade denna våg av obeståndsrättsliga tvister ebbat ut. IT-kraschen vid sekelskiftet ledde till en ny våg av obeståndsrättsliga tvister, avseende bl.a. personligt betalningsansvar för styrelseledamöter på grund av underlåtenhet att upprätta kontrollbalansräkning.
Nu är vi där igen.
Det verkar som att vi är på väg in i en allt djupare lågkonjunktur. De obeståndsrättsliga tvisterna i svenska domstolar kan denna gång komma att avse exempelvis följande frågor:
• Utländska finansieringslösningar. Utländska avtalsmallar har de senaste åren tydligt influerat utformningen av de finansieringskontrakt av olika slag som används i Sverige. Det är inte prövat om finansieringskontrakten håller för en närmare granskning. De rättsordningar varifrån avtalsmallarna hämtats saknar ofta regler som motsvarar svenska regler om olagliga värdeöverföringar, förbjudna lån, krav på tradition eller denuntiation för sakrättsligt skydd m.m. Dessutom finns i dessa främmande rättsordningar rättsfigurer som inte har någon motsvarighet i Sverige. Subprime-krisen i USA har lett till omfattande processer mot långivare och andra aktörer. I värsta fall kan svenska aktörer genom att använda utländska avtalsmallar ha importerat problem som lett till tvister utomlands.
• Underlåtenhet att upprätta kontrollbalansräkning. Inflationen har medfört att ett aktiekapital på 100 000 kr i dag sällan ger tillräcklig skyddsbuffert om konjunkturen viker. Trots att reglerna om kontrollbalansräkning funnits lång tid är det fortfarande vanligt reglerna inte efterföljs. Lagstiftningen består bl.a. av ett antal kritiska tidsfrister. Vissa frågor kring dessa tidsfrister, verkan av kapitaltäckningsgarantier och några ytterligare frågor är oklara. Här finns en risk för ett ökat antal tvister, särskilt om kravet på minsta aktiekapital i privata aktiebolag sänks från 100 000 kr till 50 000 kr, vilket föreslagits i SOU 2008:49.
• Återvinning i konkurs. Det finns redan ett stort antal domar från Högsta domstolen avseende rekvisiten för återvinning till konkursbo. De vaga rekvisiten behöver dock klarläggas ytterligare. Konkursförvaltare använder sig av olika tumregler, t.ex. tumregeln att en betalning som motsvarat tio procent av de sammanlagda tillgångarna kan återvinnas om övriga rekvisit är uppfyllda. Det finns i dag inget entydigt besked från Högsta domstolen om denna och andra tumregler är förenliga med gällande rätt. En ny fråga är innebörden av undantaget för ”ordinära” säkerställanden. Möjligheterna att återvinna pantsättningar inskränktes för några år sedan genom att detta undantag infördes. Ännu finns ingen rättspraxis i frågan.
• Traditionsprincipen och liknande principer för erhållande av sakrättsligt skydd. Högsta domstolen har genom rättsfallet NJA 2007 s. 413 (”Vitala-målet”) kraftigt urholkat kravet på fysisk förflyttning av den köpta egendomen för att köparen skall få skydd mot säljarens borgenär. Nya rättsfall angående traditionsprincipen kan förväntas, särskilt som tveksamma sakrättsliga lösningar kan antas ha förekommit under högkonjunkturen. I en globaliserad värld är det dessutom tänkbart att de sakrättsliga frågorna får en internationell dimension. Frågan kan exempelvis uppkomma vilket lands lag som skall tillämpas för att bedöma den sakrättsliga giltigheten av en svensk pantsättares pantsättning av ett utländskt värdepapper.
• Obefogade uppsägningar av kreditavtal. Under finans- & fastighetskraschen framstod det ibland som att konkursen berodde på att banken blivit nervös och obefogat sagt upp kredittagarens krediter till omedelbar betalning, vilket kan sänka vilket företag som helst. Bankerna hänvisade till att kreditvillkoren gav bankerna ensidig rätt att bedöma när det var befogat att säga upp krediterna. Något mål angående giltigheten av sådana ensidiga uppsägningsvillkor kom aldrig upp i Högsta domstolen, men frågan kvarstår vad som gäller i dessa situationer.
• Personligt betalningsansvar för advokater och andra rådgivare. Genom den nya aktiebolagslagen som trädde i kraft den 1 januari 2006 infördes ett medverkansansvar som kan träffa redovisningskonsulter, revisorer, advokater, banktjänstemän och andra som genom rådgivning uppsåtligt eller grovt oaktsamt medverkat till att iscensätta olagliga värdeöverföringar t.ex. vid företagsförvärv eller omstruktureringar av koncerner. Ännu finns ingen rättspraxis angående innebörden av detta personliga ansvar.
• Situationer där allmänna obeståndsrättsliga principer kolliderar med skatterättsliga, miljörättsliga och liknande förvaltningsrättsliga principer. Allmänna obeståndsrättsliga principer brukar inte respekteras av förvaltningsdomstolarna. De allmänna domstolarna brukar visa större respekt. Oklarhet finns fortfarande i frågan vad som väger tyngst i en konkurssituation – allmänna obeståndsrättsliga principer eller förvaltningsrättsliga principer.
Obeståndsrätten har stor samhällelig betydelse. Marknaden behöver tydliga regler om vem som har bäst rätt i en obeståndssituation. Fler obeståndsrättsliga tvister brukar leda till fler prejudicerande domar. På det sättet kan lågkonjunkturen på sikt medföra att rättsläget klarnar i vissa frågor där osäkerheten i dag kan vara besvärande.
