På väg längs Visbys gränder funderade Annie Johansson över lämplig etikett när man möter världens kanske mest kontroversielle kampanjstrateg. Tar man Karl Rove i hand – eller kindpussar man honom? Arkitekten bakom George W Bushs presidentvalskampanjer är en av västvärldens mest omdiskuterade politiker. Han var också huvudperson under årets politikervecka i Almedalen. Som centerpartistisk riksdagsledamot var även Annie Johanssons medverkan självskriven under de hektiska julidagarna. Väl framme vid Timbroseminariet löste sig Annie Johanssons predikament. Karl Rove mötte henne med utsträckta armar, och med välkomstorden:
”Hello Annie, I´m your stalker!”. Bushs förre chefsrådgivare påstod också att han ”visste allt” om henne.
– Han hade promenerat efter mig på vägen dit, Billy McCormack på Timbro hade berättat vem jag var. Det blev ganska öppenhjärtigt, många amerikanska politiker har ju den mentaliteten.
Karl Rove mötte dig med öppen famn. Hur reagerade du? Det skapade förutsättningar för ett bra samtal.
Karl Rove tycks hålla med. På anslagstavlan i Annie Johanssons kontor hänger ett tackbrev, skrivet på hans personliga brevpapper:
”Many of your colleagues speak of you in reverent tones generally reserved for rockstars and the ultra-wealthy. I can now see why. Please let me know if your travels bring you to the united states”.
Responsen har emellertid inte påverkat Annie Johansson tankar inför presidentvalet. Hon väljer bort Roves partikamrat John McCain:
– Jag tror att Barack Obama är den bäste att leda USA in i framtiden, han gör det med sin agenda för förändring och framtidstro. I ljuset av den finansiella kris som nu är tror jag att det är avgörande för hur amerikanska väljare agerar. Men jag är mycket skeptisk till Obamas protektionistiska politik.
Hon säger att hon är mycket intresserad av amerikansk politik, inte minst för sättet att organisera valrörelserna.
– Jag fascineras av hur de lyckas få med sig gräsrötterna i kampanjerna. Och deras arbete med tydliga målgrupper påminner om hur vi jobbar i Sverige.
Vid valet 2006 fick 2296 personröster och lyckades på så sätt ta sig in i riksdagen. Med hjälp av väljarnas kryss tog hon sig förbi valsedelns förstanamn. Samtidigt blev hon som 23-åring en av de yngsta riksdagsledamöterna genom tiderna. I ett och ett halvt år hade hon drivit sin personvalskampanj. Hemma i Värnamo beskriver hon sig som ”hyfsat profilerad” redan innan dess.
– Jag var vice ordförande i c-distriktet hemma i Jönköping Och tidigare var jag fotbollsmålvakt i IFK Värnamos a-lag. I vissa kretsar var jag välkänd och i kampanjen var det viktigt att rida på den bilden.
Ungdomar, kvinnor och företagare identifierades som kampanjens viktigaste målgrupper.
– Jag lever efter parollen ”syns man inte så finns man inte”. Det gäller att vara på g hela tiden, ha energi och vara inspirerande. Då måste man synas på många ställen. Jag ägnade mycket kraft åt att vara närvarande på ställen och aktiviteter där folk möttes. Jag startade en blogg och satsade på reklam i radiokanaler som många ungdomar lyssnade på. Budskapet var hela tiden anpassat efter mina kärnmålgrupper.
Under hela kampanjperioden studerade hon samtidigt juridik i Lund.
– På eftermiddagarna åkte jag upp till länet för olika aktiviteter på kvällarna, sen åkte jag tillbaka till Lund. Jag pluggade på tåget, det fungerade faktiskt väldigt bra.
Annie Johansson ville förändra bilden av den typiske politikern som ”en farbror med tunt hår och glasögon”. I trean i gymnasiet samlade hon på sig samtliga partiprogram och granskade dem noga. Hon kom fram till att centerpartiet ”låg närmast hennes grundvärderingar”.
– Under hela gymnasietiden hade jag varit väldigt liberal. Många blev förvånade när jag valde centerpartiet, men jag såg allt det nya som kom med idéprogrammet 2001. Fokus på företagande, och på individen.
Hon ansökte om medlemskap, startade en lokalavdelning hemma i Värnamo och blev efterhand vice ordförande i ungdomsförbundet och ledamot i kommunfullmäktige.
– När jag mognat i min politiska process så bestämde jag mig ganska snabbt för att satsa. I samma veva, 2002, började jag plugga juridik i Lund. Under hela studietiden hade jag politiken som hobbyverksamhet.
Hon upptäckte snart att hon inte var ”någon riktig jurist”.
– Juridiken bygger ju på objektivitet. Men jag märkte att jag hela tiden opponerade mot lagtexterna. När jag läste arbetsrätt blev jag tokförbannad. Och jag imponerades av skattelagstiftningen, tänk att man lyckats skapa en så krånglig lagtext.
2004 blev Annie Johansson tillfrågad om hon ville ställe upp som riksdagskandidat i provvalet i Jönköpings län.
– Först tackade jag nej, jag ville läsa färdigt. Men efter att ha funderat så ändrade jag mig. Fast jag har fortfarande siktet inställt på att jobba som jurist. Jag får ofta frågan om jag har nått mitt mål i livet. Men det har jag inte.
Målet, förklarar Annie Johansson, är att bli åklagare.
– Det har det varit sen jag var 14 år och tittade på ”Emma Åklagare” och andra TV-serier. Det var enda alternativet för mig. Alla mina praktikperioder under högstadiet och gymnasiet tillbringade jag på juristjobb. Tingsrätten, åklagarkammaren, advokatbyrån. De somrar när jag kampanjade till riksdagen jobbade jag extra på Föreningssparbankens juristbyrå i Värnamo.
Vad är det som lockar?
– För mig handlar det om att skipa rätt. Önskan att få argumentera är något som har format mig. Min pappa är polis och jag har alltid fått springa omkring i korridorerna i polishuset i Värnamo. Den världen har alltid fascinerat mig.
Annie Johansson beskriver hösten 2006 som ”en fantastisk tid”.
– Över en natt gick jag från att vara blå lagboksläsare till att själv bli lagstiftare. Från att leva på nudlar till riksdagsarvode och från att mest ha kompissamtal på mobilen till att landets ledande journalister ringde. Det var mycket som skedde på bara en vecka.
Hon anser att juridikstudierna kom väl till pass i den nya miljön:
– På juristlinjen måste man hela tiden vara påläst och kunna läsa in stora volymer. Och när jag nu sitter i konstitutionsutskottet och jobbar med lagar och paragrafer så har jag ett försprång gentemot mina kolleger eftersom jag är van att tänka i juridiska modeller.
Annie Johansson ambition är att hinna avsluta juridikstudierna under den nuvarande mandatperioden.
– Egentligen skulle jag ha läst den sista kursen nu i höst, men det blev tidsmässigt omöjligt eftersom jag kommer att vara bortrest i sammanlagt åtta veckor. När man är riksdagsledamot är det viktigt att man har en civil identitet, min ligger i att jag är jurist.
Mötet med den politiska vardagen motsvarade inte riktigt förväntningarna.
– Jag trodde att det politiska arbetet skulle vara väldigt svart och vitt. Men ganska snart insåg jag att den politiska verkligheten är mer grådaskig, och inte alls så snabbfotad som man önskar. Ibland gör det mig väldigt frustrerad. Det behövs politiker som är otåliga och utmanar den politiska processen samtidigt som de är exekutiva och noggranna. Vägen från tanke till verkställighet måste gå betydligt fortare.
Hur ska det gå till?
– Genom att ställa upp tydliga syften och mål när man tillsätter en utredning. Då minskar behovet av kompletteringar, tilläggsdirektiv och annat som förlänger processen. Man kan jobba mer med utskottsinitiaitiv i riksdagen. Får vi in fler personvalda så tror jag att maktfördelningen mellan regering och riksdag komemr att förändras, bli mer livfull på ett sätt som kommer att vara en tillgång för det demokratiska samtalet.
När FRA-debatten exploderade i mitten av juni utsattes Annie Johansson för massiv politisk press. Hennes motståndare tyckte att hon gav ”det politiska hyckleriet ett ansikte”. Under sena kvällar med riksdagsgruppen försökte partikamraterna övertala henne att följa den gemensamma linjen.
På sin blogg sammanfattade hon: ” Denna vecka har för mig hittills varit den största prövningen i livet. ”
Under hela sin tid i riksdagen har Annie Johansson profilerat sig på integritetsfrågor, till exempel genom sitt arbete i Integritetsskydskommitén. När hon efter segdragna interna förhandlingar till slut röstade ja till förslaget så blev kritiken intensiv.
FRA-lagen mötte stort motstånd. De riksdagsledamöter som uppfattades som svikare, till exempel Annie Johansson och hennes partikamrat Fredrick Federley, var bland de värst utsatta.
– Jag fick ta emot hot och hatbrev. Det skickades diverse saker till mig. Men samtidigt fanns det mycket konstruktiv kritik som vi kan inkludera i tilläggspropositionen.
Ångrade du dig aldrig?
– Mitt mål i livet har aldrig varit ”stoppa, krossa, kräv!” Jag vill inte rösta ”nej” bara för att markera motstånd, hellre tar jag ansvar och ger mig in i debatten och försöker förändra. Men visst, min sommar hade blivit betydligt roligare om jag hade tryckt på nej-knappen.
Inför beslutet var de interna debatterna infekterade.
– Med den svenska partidemokratin följer udda inslag, som att man ska få med hela partiet inför varje beslut. Jag har inte känt någon blodig partipiska. Och jag har inte fått höra att min politiska karriär skulle drabbas. Däremot finns det ett enormt grupptryck inom ett parti. Hos oss tar det sig uttryck i tankar som ” vad gör din fråga viktigare än min?”, ”varför ska just du få gå före och utmärka dig”. Jantelagen är påtaglig även inom politiken.
Kände du att kritikerna hade rätt, att du svek dina ideal?
– O, nej. Politik handlar om att se helheten och göra avvägningar. Jag är invald som en tydlig liberal politker och står för integritet och frihet. Jag utgår från att alla ser behov av en signalspaningslag, min roll har varit att få in ett så starkt integritetsskydd som möjligt i lagförslaget. Där tycker jag att jag har gjort mitt yttersta.
Annie Johansson betonar att hon representerar Jönköpings län.
– Det här är ingen fråga som lyfts fram bland väljarna där. Motståndet har varit starkast i storstäderna, bland yngre och bland killar. Det har jag tiotusentals mail som visar.
FRA-lagen toppade den politiska dagordningen i tre månader. I slutet av september presenterades nya tilläggsförslag.
– Regeringen har rivit upp och gjort om. De har lyssnat in oss kritiker och föreslår nu förändringar som ligger i linje med Europakonventionen. Domstolsprövning av all verksamhet, en begränsning av FRA:s generella tillgång av trafik samt tillgång till effektiva rättsmedel har varit tydliga krav under hela processen. Det har varit en lång och hård resa men jag tycker nu att man landat i en lag med starkt skydd för den enskildes integritet.
Annie Johansson har redan bestämt sig för att kandidera till riksdagen även 2010.
– En mandatperiod är alldeles för kort tid för att kunna sätta sin prägel på riksdagsuppdraget. Det tar ett år innan man har tröskat sig igenom alla procedurer en första gång. De följande två åren kan man jobba ostört men det sista året ägnar man en stor del av tiden åt nästa valkampanj. Jag ser inte politiken som ett livsuppdrag. Man måste hela tiden vara engagerad och ha ny energi att spruta in i processen. Det tror jag att man bara kan ha i två, eller tre, mandatperioder.
Vad hoppas du åstadkomma under den tiden?
– Att vi ska ha ett starkare integritetsskydd i grundlagen, jag hoppas att vi kan driva igenom det slutligt under nästa mandatperiod.
Opinionsläget ser dystert ut för alliansen. Hur ska ni vända det?
– Vi politiker beskylls alltid för att ha mycket snack och lite verkstad. Under de här två åren har vi genomfört många av våra vallöften, och gjort det i rekordfart. Men vi har snackat alldeles för lite om det. Det måste vi göra nu, mer snack och mindre verkstad. Samtidigt kommer oppositionens alternativ att börja granskas. De två faktorerna, plus att vi ska presentera ännu en reformbudget, tror jag kommer att vända opinionsläget. Jag är övertygad om att skillnaderna krymper i opinionsmätningarna. Och jag tror att alliansen kommer att vinna valet.
Bör formerna för utnämning av justitie- och regeringsråd förändras?
– Jag tycker att man bör eftersträva större öppenhet i regeringens utnämningsprocesser. Den transparensen gäller också för domarämbeten. Jag vill ha en öppen rekryteringsprocess, men den får inte leda till att de mest lämpade inte väljer att söka. Det är viktigt med en dokumentation av processen, för att garantera att den är saklig och opartisk.
Du har tidigare sagt att det förekommer för mycket ”pajkastning” i konstitutionsutskottet.
– Ja, så är det ju! KU måste få större trovärdighet i det konstitutionella systemet. Den trovärdigheten kan bara vi i riksdagen skapa. Det har gått inflation i KU-anmälningar. De används ibland som rena och skära interpellationsdebatter. Konstitutionsutskottets primära roll är att granska regeringen och bereda grundlagsfrågor. Vi ledamöter måste bli bättre på att ta av oss de politiska glasögonen och ta på oss de granskande, det har visat sig vara svårt både för oppositionspolitikerna och oss i majoriteten.
Bör nämndemannasystemet omformas?
– Det är viktigt att nämndemännen får en rejäl utbildning, och att de har integritet. Min personliga uppfattning är att de inte borde representera politiska partier, bland annat med tanke på att medlemstalen i partierna sjunker. Alla människor, oavsett om de är politiskt aktiva, borde representeras i nämndemannakåren.
Många kvinnliga jurister börjar jobba på affärsbyråerna, men få blir delägare. Reflektioner?
– Man måste ta större ansvar med coachningen för att hålla kvar kvinnor i organisationen. Och i alla sektorer behövs det kvinnliga förebilder som går före och drar upp vägen.
Hur blir man en sådan?
– Det handlar om en inre drivkraft, om att tro på sig själv. Att kunna sticka ut hakan och inte låta någon sätta sig på en. Auktoritet kan skapas på fler sätt än att vara hård, kall och rak, man kan vara lyssnande och släppa upp även andra på scenen. Det är viktigt att först och främst vara en individ. Min ledarstil är tydlig och bestämd, men också mjuk och lyssnande.
Har du någon egen förebild?
– Ja, Karin Söder. Hon var ju Sveriges och centerpartiets första kvinnliga ledare. Stark och med skinn på näsan. Sen är jag väldigt fascinerad av Margaret Thatcher. Hon hade verkligen råg i ryggen och visade var skåpet ska stå. Och en fantastisk debattstil, när man har sett henne i debattstolen så mår man bra hela dagen! Hon har betytt mer för eftervärlden än någon annan brittisk ledare. Jag försöker ta efter henne, leva lite på uppstuds och gå mot strömmen.
I slutet av oktober lämnar Annie Johansson tillfälligt riksdagsarbetet. Under fyra veckor kommer hon i stället att följa det amerikanska presidentvalet på plats i USA.
– Jag har fått ett stipendium av amerikanska ambassaden som också står för alla kostnader. Det är ett program för unga, europeiska ledare. Jag är själv från Sverige. Vi kommer att under drygt tre veckor vara i Washington, San Fransisco, Texas, Ohio och New York och följa presidentvalet. Ska bli oerhört spännande att följa en av de mest spännande valrörelserna genom tiderna!
Är Karl Rove informerad?
– Ja, jag tänkte skriva det i svarsbrevet till honom.
Peter Johansson
Även publicerad i Legally yours nummer 5/2008
