I samband med att L M Ericsson sade upp ett uppdragsavtal med ett Londonbaserat koncernbolag som tillhandahållit tjänster inom bland annat finans, information och personaladministration tecknades ett så kallat Termination Agreement med bolaget, enligt vilket Ericsson skulle ersätta bolaget för bland annat hyres- och underhållskostnader hänförliga till en viss fastighet i London.
Skatteverket beslutade att neka Ericsson avdrag för yrkade kostnader om närmare 8,2 miljoner kronor då kostnaden inte ansågs ha samband med bolagets näringsverksamhet.
Ericsson överklagade, men länsrätten fann inte annat visat än att de aktuella kostnaderna var hänförliga till bolagens avvecklingsavtal och inte till bolagens serviceavtal som ingåtts långt tidigare. Domstolen konstaterade vidare att det enligt rättspraxis för avdragsrätt förutsätts att omkostnaderna har givit eller har kunnat förväntas ge intäkter i den förvärvskälla till vilken omkostnaderna hänförts av det skattesubjekt som haft dem.
Med hänsyn till omständigheterna i målet, och särskilt då de aktuella kostnaderna ansågs vara hänförliga till avvecklingsavtalet och inte serviceavtalet, ansåg länsrätten inte att bolaget visat att ersättningen som utbetalats till koncernbolaget hade givit eller kunnat förväntas ge inkomster i förvärvskällan. Avdrag kunde därför inte medges.
Kammarrätten gör ingen annan bedömning än underinstansen och avslår nu överklagandet från Ericsson.