Mannen dömdes i tingsrätten mot sitt nekande till 14 månaders fängelse för flera bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll samt ålades treårigt näringsförbud. Tingsrätten fann det ställt utom rimligt tvivel att mannen varit faktisk företrädare i ett antal aktiebolag och att han därför ansvarat för att bokföringsskyldigheten i verksamheterna åsidosatts.
Hovrätten konstaterar nu att åtalet mot mannen i allt väsentligt bygger på medtilltalades uppgifter, vilka rent allmänt ska bedömas med försiktighet. Domstolen anmärker vidare att åtalet genomgående bygger på att mannen varit så kallad faktisk företrädare för en rad bolag, vilket medför att han genom sin faktiska ställning ska ha haft ett bestämmande inflytande över bolagens medelsförvaltning och drift. Det saknas i detta avseende skriftlig bevisning som visar att mannen haft någon anknytning till sex av de i målet aktuella bolagen, än mindre att han haft något inflytande över dess medelsförvaltning och drift.
Mannen kan därför inte anses ha varit ansvarig för fullgörandet av bokföringsskyldigheten i bolagen och såväl åtalet för bokföringsbrott som för försvårande av skattekontroll ska därför ogillas och domstolen anser heller inte att mannen kan anses ha gjort sig skyldig till medhjälp till motsvarande gärningar.
Beträffande ett sjunde bolag finner hovrätten att mannen enligt egna uppgifter varit delägare, drivit verksamheten och skött medelsförvaltningen. Han har således varit faktisk företrädare för verksamheten och bär det straffrättsliga ansvaret för de fel och brister i bokföringen som objektivt kan anses utredda. Domstolen finner emellertid inte visat att ett i åtalet specificerat plusgirokonto faktiskt hör till bolaget och att affärshändelser på kontot därför borde ha bokförts i bolaget. Bokföringsskyldigheten kan därför inte sägas ha åsidosatts och även i denna del ogillas därför åtalet mot mannen.
