Skatterättsnämnden, SRN, fann i ett förhandsbesked att skatteflyktslagen inte skulle anses tillämplig på ett förfarande där en begränsat skattskyldig person inför sin återflytt till Sverige likviderat ett helägt utländskt bolag och skiftat ut dess aktietillgångar i svenska bolag till sig själv.
Nämnden konstaterade att sökanden genom likvidationen skulle få ett belopp som motsvarade marknadsvärdet vid denna tidpunkt som anskaffningsutgift, utan att hon beskattades för det belopp som utgjorde skillnaden gentemot den ursprungliga anskaffningsutgiften.
Om aktierna sedan behölls och var kvalificerade skulle utrymmet för beräkning av underlaget för årets gränsbelopp på aktierna öka i motsvarande mån, anmärkte nämnden. Detta medförde att utdelningar på och kapitalvinster vid avyttring av aktierna kunde få en väsentligt lindrigare beskattning jämfört med om sökanden fortsatt att äga dem indirekt eller om aktierna aldrig överlåtits till det bolag som skulle likvideras.
Sökanden skulle mot denna bakgrund erhålla en väsentlig skatteförmån, men SRN ansåg inte att skatteförmånen som sådan hade den tyngd som krävdes för att den skulle kunna anses utgöra det övervägande skälet för förfarandet. Två ledamöter var dock skiljaktiga och ansåg att skatteflyktslagen var tillämplig. Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, instämmer emellertid med majoritetens uppfattning och fastställer nu förhandsbeskedet.
