Av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.
I gästkolumnen i Göteborgs-Posten den 13 april frågar sig Kajsa Dovstad hur långt samernas rättigheter sträcker sig. Dovstads avsikt verkar dock inte vara att besvara frågan. Istället tar hon tillfället i akt att lägga ytterligare en pinne i den brasa som efter Girjasdomen brinner bland meningsmotståndarna, tänd på i första hand okunskap och fördomar.
Dovstad menar att politikerna måste ta ansvar för frågan om samernas rättigheter. Det är inte första gången ”samernas rättigheter” diskuteras på dagstidningarnas ledarsidor som något slags subjektivt begrepp. Som om mänskliga rättigheter är för politikerna att ”dela ut”. Det är inte heller första gången en fristående kolumnist tillåts publicera artiklar på tidningarnas motsvarighet till ”bästa sändningstid” utan att bli motsagd.
Att Dovstad, och andra med henne, får stå oemotsagda är inte så konstigt när dagstidningar som GP inte publicerar repliker på ledarna om inte den som replikerar har omnämnts i artikeln. Kolumnisterna kan alltså välja att formulera artiklarna på ett sådant sätt att deras påståenden lämnas oemotsagda.
I Dovstads gästkolumn beskriver hon en situationen i Jämtlandsfjällen som är ett i en, vad som verkar vara en aldrig sinande, rad av förenklade och förminskande sätt att framställa renskötselns verklighet idag. Särskilt svårt har Dovstad att förstå varför begränsningarna i fjällen ska gälla vintertid ”när renarna inte ens är i fjällen, utan befinner sig på vinterbetesmarkerna.”
Det är bara den som inte har satt sig in i samebyarnas situation som har svårt att förstå detta. Renskötseln – kärnan i urfolket samernas kultur och en grundlagsskyddad rätt till markanvändning – ska idag bedrivas bland tilltagande infrastruktur, samhällsbebyggelse, industriverksamheter, vindkraftparker, gruvetableringar, reglerade vattendrag som försämrar isar och ett skogsbruk som krympt det svenska renskötselområdets tillgång på lavrika betesmarker med 71 procent sedan 1950-talet, för att nämna något. Där renarna fortfarande kan beta ostört är betestillgången mycket osäker och räcker sällan för hela betesperioden, bland annat på grund av ett skiftande vinterklimat. Vad Dovstad påstår om att renarna bara befinner sig till fjälls en viss tid på året är alltså inte en sanning. Det är inte heller något som samebyarna är skyldiga till, eftersom de har rätt att bedriva renskötsel i fjällområdet året runt.
Enligt Dovstad är situationen i Jämtlandsfjällen en del av en större ”trend” där samers rättigheter stärks på bekostnad av andra. För den insatte kan inte detta uppfattas som annat än ett historielöst sätt att betrakta ”trenden”.
År 2020 slog Högsta domstolen fast att Girjas sameby har en på urminnes hävd grundad ensamrätt till småviltsjakt och fiske som samebyn, och inte staten, får upplåta på det i målet aktuella området. Området är mark ovan odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition. Det är alltså inte fråga om mark som ägs av privata markägare.
Trots detta påstår Dovstad att de principer som Högsta domstolen slagit fast i Girjasdomen innebär att det kan bli otillåtet för privata markägare att jaga och fiska på sina marker
Låt oss förtydliga: inget av de anspråk som samebyar hittills gjort för att återfå vad som en gång var deras innebär att privata markägare hindras från att bedriva jakt och fiske på sina marker.
Vad Högsta domstolen gjort i Girjasdomen – utöver att bifalla Girjas samebys talan – är att understryka Sveriges skyldighet att efterleva folkrättsliga principer och den internationella urfolksrätten. Detta är en skyldighet som gäller även om Sverige inte skrivit under (rättsligt bundit sig till) aktuella konventioner. Vad Dovstad beskriver som politikernas walk over har gett Högsta domstolen anledning att sätta ner foten om hur långt de samiska markrättigheterna sträcker sig.
Det verkar vara just den juridiska fodnedsättningen som Dovstad inte är nöjd med, när hon menar att det går att argumentera för att särskilda rättigheter baserade på etnicitet inte hör hemma i en modern demokrati.
Konstigt, kan tyckas. Det borde gå ännu bättre att argumentera för att upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter inte hör hemma i en modern demokrati.
