KRÖNIKA – Frida Bratt, Sparekonom Nordnet
Staten ska inte uppmuntra konsumtion för pengar man inte har, och därför är regeringens förslag om ett utfasat ränteavdrag klokt. Men av bara farten vill man också fasa ut avdraget för värdepappersbelåning. Det är ett snedtramp. Regeringen bör göra om och göra rätt.
Förslaget om att fasa ut ränteavdraget för konsumtionslån är helt rätt och riktigt. Vi vet att många som tar lån utan säkerheter sedan fastnar i en ond skuldspiral som är svår att ta sig ur. Statistik från Kronofogden visar att den totala skulden hos myndigheten nu uppgår till 119 miljarder kronor – en ökning med 17 procent jämfört med förra året. Antalet skuldsatta ökar i hela landet och i alla åldersgrupper.
Mot bakgrund av detta kanske en och annan ställer sig frågan om ränteavdrag alls ska ges för lån, oavsett lånetyp. Vi får påminna oss om varför avdraget en gång infördes. Anledningen stavas symmetri. Ränteutgifter är avdragsgilla eftersom kapitalinkomster beskattas. Om jag haft 1 000 kronor i utgifter för en investering som gett 1 000 kronor i avkastning, så har jag tjänat noll kronor i praktiken. Om jag ändå ska betala skatt på den tusenlappen jag gjort i avkastning, så bör jag kompenseras med att få dra av motsvarande på den kostnad jag haft för investeringen. Det var ju en utgift jag hade för att förvärva eller bibehålla en inkomst. Därför ingår ränteutgifter i deklarationen under posten kapitalinkomster ned ett negativt tecken framför.
Men är ett konsumtionslån verkligen en kostnad för att öka kapitalinkomsterna? Svaret måste bli nej. Även ur det perspektivet är därför en utfasning rimlig.
Dessvärre trampar regeringen helt fel när man också kastar med värdepappersbelåning i förslaget. Med värdepappersbelåning avses möjligheten att belåna sin portfölj för att potentiellt öka avkastningen. Den ränteutgiften, om något, är ett skolboksexempel på en kostnad för att förvärva eller bibehålla inkomster.
Konsumtionslån och blancolån är lån utan säkerheter. Värdepapperslån däremot, är ett lån med säkerheter. Säkerheterna är dessutom av god kvalitet. Aktier som handlas på en börs värderas i realtid, och kan därtill omsättas omedelbart på börsen. Även för fonder sätts i princip alltid ett marknadspris varje dag.
Trots detta konstaterar regeringen i promemorian, utan vidare förklaring, att det ”saknas förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåning”. Ett enkelt förslag är att endast marknadsnoterade värdepapper och fonder med regelbunden handel tillåts som säkerhet. Med ens faller argumentet att värderingen skulle utgöra något som helst problem.
Varför just bilar och båtar, för vilka lån fortfarande ska medges ränteavdrag, är bättre säkerheter än värdepapper är svårbegripligt i ljuset av detta. Här är värderingen betydligt svårare, den görs knappast i realtid och tillgångarna kan från tid till annan vara svårare att omsätta
Även det svårförståeliga argumentet att banker skulle kunna låna ut mer än säkerhetens värde är enkelt åtgärdat med ett krav på att så ej får ske. Dock ska man veta att detta idag knappast utgör ett problem, ingen bank gör mig veterligen detta.
Konsumtionslån har som bekant syftet konsumtion för pengar man inte har. Värdepapperslån, däremot, är ett verktyg för sparare som hanterar sina egna placeringar att försöka öka avkastningen.
Att fasa ut ränteavdraget för konsumtionslån är helt rimligt och ett bra steg av regeringen. Men när det gäller värdepapperslånen framstår regeringens agerande som ogenomtänkt.
