Pappan till pojken vände sig till Stockholms tingsrätt och begärde att sonen skulle överflyttas till honom i Norge eftersom mamman olovligen hade fört bort och hållit kvar sonen i Sverige.
Pojken som haft sitt hemvist i Norge sedan 2010 blev akut omhändertagen av den norska socialtjänsten sedan pappan hade frihetsberövats. De norska myndigheterna tillät då den svenska mamman att ta med sonen till Sverige.
Stockholms tingsrätt ansåg att pappans rätt att vårda sonen hade övergått på socialtjänsten i och med beslutet om omhändertagande. Att en norsk statlig tillsynsmyndighet inlett en granskning av socialtjänstens agerande var ingenting som tingsrätten tog hänsyn till eftersom något beslut ännu inte har fattats.
Tingsrätten beslutade att inte tillmötesgå pappans krav.
Svea hovrätt konstaterar att den norska tillsynsmyndigheten nu har kommit fram till att socialtjänstens beslut om överlämnande till mamman inte har följt lagen. Hovrätten konstaterar dock att mamman handlat i enlighet med socialtjänstens beslut och att det därför inte har varit fråga om ett olovligt bortförande.
Socialtjänstens beslut att anförtro mamman omvårdnaden fattades dock när pappan blivit frihetsberövad och skulle enligt hovrätten ses som en tillfällig lösning. Att mannan har hållit kvar sonen sedan pappans frihetsberövandet upphörde saknar däremot stöd.
Svea hovrätt beslutar därför att pappans överklagande ska bifallas och att pojken ska tillbaka till honom i Norge.
Hovrätten skriver:
”X (mamman) har uppgett att hon kommer att rätta sig efter det beslut som meddelas och det är hovrättens förhoppning att så också kommer att ske. För att säkerställa överflyttningen av Y (pojken) finner dock hovrätten att det finns skäl att redan nu besluta om att hämtning genom polismyndighetens försorg om överflyttning inte har skett senast den av hovrätten fastställda dagen.”
